Skåne är fan inte platt!

Då var det dags för slottsrundan det första riktiga långpasset för säsongen och för mig någonsin. Vädret var fantastiskt, en riktigt härlig vårdag där fåglarna kvittrade ,solen sken och vitsipporna blommade och dagen kunde inte ha utnyttjats bättre än att sitta på en cykel i 5 timmmar. Det var runt 100 personer som dök upp, rätt häftigt att se så mycket folk, detta är ju bara en liten runda, ingen tävling men de flesta seriösa cyklister i Skåne verkade ha tagit sig dit, en del mer seriösa cyklade dessutom dit istället för att köra bil.

Tanken var att vi skulle cykla i 3 olika grupper, 25km/h, 30km/h och +30km/h men när vi startade drog alla bara iväg i ett rasande tempo, tror inte jag låg under 30 km/h en enda gång de första 2 milen, vi var 4 st som skulle hålla ihop i början men det var svårt, bara att vända på huvudet och titta längre bak än 1 person är svårt när man cyklar så snabbt så vi tappade bort varandra. Efter 2 mil drog klungan ifrån oss och jag och en kompis fortsatte cykla själva en bit. Tyvärr kunde vi inte vägen så vårt mål var att inte släppa de andra ur sikte vilket vi lyckades med emellanåt. Efter 4mil fanns det en rejäl backe, Slimmingebacken som var fruktansvärt jobbig, jag fick reda på senare att det var Romeleåsen vi cyklade över... Efter den så gav min kompis upp, fast han hade fortfarande 2 mil kvar till startpunkten att cykla...

Jag fortsatte helt ensam en bit, för att bryta loppet fanns inte i min värld, klarar jag inte 12 mil klarar jag inte 30 mil. Fick ta hela vinden själv, bättre träning tänkte jag för att hålla de positiva tankarna framme, tittade på omgivningen som var väldigt vacker och lät trampandet bara rulla på.. Tyvärr hade jag ingen aning om vägen längre, hade en karta som jag försökte följa men det var inte helt lätt. Eftersom jag har cykeldator så tänkte jag att jag kan ju cykla 12 mil och sen ringer jag min kompis som kan komma och hämta mig med bilen var jag än befinner mig, lika bra träning för mig oavsett vilken väg jag cyklar.

Vid en T korsning tänkte jag precis svänga vänster när någon bakom mig skriker, sväng till höger. Tur var ju det annars vet jag inte var jag hade hamnat, jag väntade in mannen som skrek och vi gjorde sällskap efter det. Han hade bara tänkt cykla 9 mil först men när vi kom dit så bestämde han sig att fortsätta de sista 3 milen med mig. Det blev mycket cykelsnack, speciellt vättern rundan eftersom han hade cyklat den 2 gånger tidigare och skulle cykla detta året igen, fick en del tips och saker att tänka på.

Vi lyckades alltså komma runt alla 12 milen, kom allra sist in på parkeringsplatsen där vi startade, fanns bara 3 bilar kvar, då hade i.o.fs många brutit innan så jag var fantastiskt nöjd med min prestation. Tiden bleb 4h 53 minuter och medelhastigheten 23.85km/h vilket inte är jättebra men jag var ändå nöjd, det fansnju många långa sega uppförsbackar som drog ner tempot rejält. Att cykla 12 mil är inget svårt,om vägen är rak, det är ju den kuperade terrängen som gör det jobbigt.

Var helt slut efteråt, hade fruktansvärt ont i ryggen, när jag andades djupt smärtade det väldigt, blir kanske så när man sitter i den ställningen många timmar i sträck. Häcken fick självklart mycket stryk med, var tvungen att gå av cykeln var 3e mil i slutet för att det gjorde för ont, men det ska ju härdas.

Allt som allt var det ett väldigt trevligt arrangemang, jag var dock besviken på att de utlovade hastighetsgrupperna inte existerade utan var man fick klara sig själv men så blir det kanske om det inte är någon riktig organisatör som står bakom.
Nu har jag 40 cykel mil i benen med knappt 2 månader kvar till Vätternrundan!!