Ligger efter i skrivandet men före i träningen =)

Jag var ute och åkte rullskidor i måndags igen, denna gången gick det mycket bättre. Hade tekniken, well, från början och kunde börja åka med en gång. Nu ha rjag vågat mig på 3 olika åksätt, vanlig stakning, stakning med frånskjut med ena skidan samt, parallellande. Alla funkar riktigt hyfsat men jag vet att det är stakning man behöver mest under VAsaloppet, det är dessutom det tristaste att träna på.
Åkte totalt 8 km på ca 50 minuter så det är en klar förbättring jämfört med förra passet.

Fick en tidning av en kollega, Glid heter den, där ett träningsprogram för Vasaloppet bifogades. Programmet börjar inte förrän i NOvember och jag har redan båda sprungit och åkt rullskidor så jag ligger minst 2 veckor före schemat =)

Dagen efter passet blev jag tyvärr sjuk och har fått tillbringa resten av veckan sängliggande läsandes träningsmagasin, men nästa vecka så....

Tomt på bloggen

JAg har inte skrivit på ett tag såg jag men det är inte för att jag inte gjort något fysiskt aktivt, har bara inte blivit tid så här kommer en sammanfattning.

Tiden efter LL var ritkigt seg, kände mig rätt trött men hade inte ont i benen eller så på något sätt förrän efter en vecka. Hade så ont i foten och i vaden så jag ghaltade, hade det inte gått över hade jag gått till läkare, konstigt att det kom exakt en vecka efter jag hade sprungit. Ingen Taekwondo blev det heller men ett litet lugnt pass tennis. Nu har jag aldrig spelat tennis förr så jag var ingen stjärna utan fick springa rätt mycket men efter det kändes det bra =)

Sedan dess har jag hunnit med 2 pass Taekwondo och ett pass med rullskidor minsann!
Eftersom jag just nu inte har så gott om pengar så har jag fått låna ett par rullskidor av en kompis istället för att köpa. Vad jag inte visste var att man skulle ha speciella spetsar på stavarna s.k rullholkar när man åker på asfalt. Snabbt inom stadium och köpte sådana då jag fick höra att man måste koka stavarna för att få limmet att smälta så man kan dra av de gamla stavarna. Därefter behöver man smältlim, limpistol och en värmepistol för att smälta och värma fast de nya spetsarna.

Jag hade inte tid med det då utan använde mina vanliga spetsar, ville inte skjuta på träningen bara fär en sådan sak och lite ska de ju tåla, hoppas jag =)

Rullskidor var inte alls så lätt som det ser ut, de har en broms bakåt så man slipper ramla åt det hållet men föera gånger lyckades jag ändå korsa skidorna där framme. Körde mest stakning i början och det var rätt knepigt att få rätt på frånskjutet men jag tyckte att det lossnade efter ett tag även om det gick långsamt. Hade en kompis med mig som berättade att han brukade åka dubbelt så fort, för mig tog det 45 minuter för 6 km men då är där ju utrymme för förbättring i alla fall!!! =)

Lidingöloppet

Så var det då äntligen dags, nu var det tid att se om all träning hade gett resultat genom att springa världens största terränglopp.
Jag startade i startled 7 som är klassikergruppen, om man inte seedat upp sig på bättre resultat får man starta i denna gruppen om man hålle rpå med en svensk klassiker.
När startskottet gick rusade folk nästan över den första ängen, efter ängen smalnade det av mot en liten stig åt vänster och farten drogs ner något. Man såg ju bara en massa människor, ingen aning var vi sprang. När vi sprungit knappt en km är det en cykliast som kommer ikapp oss och ropar att vi springer åt fel håll! Helt otroligt, i Ldingöloppets 44åriga historia har något liknande aldrig hänt! Man får ju räkna med att de som springer längst fram kan vägen men icke, det var dessutom en massa folk som hade sprungit många gånger förr men de räknade bara kallt med att bansträckningen ändrats.

Det var ju inget annat att göra än att vända och spring om första km...det drog ju ner lite och man undrar hur kommiten kan tillåta att något sådant händer.

Efter det så gick det rätt hyfsat, min taktik var att spara på krafterna och gå i brant upp och nedförsbackar. Eftersom det var så mycket folk framför en så gick det inte långsammare att gå stundtals. Min första mil klarades av på drygt en timme vilket jag var väldigt nöjd över med tanke på omständigheterna, nästa 5 km gick också rätt bra förutom att jag började få ont i magen. Jag hade lyckats få tag på en sportdryck istället för vatten på en kontroll...jäkla skit.

Det gick så långt att jag fick sätta mig ner en stund, passade på att stretcha då med. Efter detta så gick det utför, inte banan utan min prestation. De nästa 10 km så gick jag nog lika mycket som jag sprang fram till Aborrbacken, som jag också gick uppför. Emellanåt försökt men jogga så smått men benen bar knappt. Ibland var det folk som gick om en...

Biten mellan 15 och 25 km är något av det jobigaste jag gjort, jag hade varit ute ganska länge då men jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så jobbigt. De sista km tog jag mig i kragen i alla fall opch lyckades t.o.m spurta in i mål. Sluttiden blev 4 timmar, vilket var mitt mål men jag känner att jag kunde gjort bättre ifrån mig. Aldrig mer tänkte jag men dagene fter börjad ejag bli sugen igen så vi får väl se =)