Vasaloppet 2008 - Livet är orättvist

Då var årets Vasalopp över och det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig kan man ju lugnt påstå. För de som aldrig har åkt Vasaloppet(det riktiga, inte öppet spår) kan jag berätta att det är inte de 9 milen som är problemet utan spärrtiderna på kontrollerna.
Detta året var jag vid startfållan innan 5 på morgonen för att komma först i mitt startled. När de öppnade kl 6 så rusade alla in och tog en plats men jag lyckades faktiskt hamna först i sista startled ändå vilket jag trodde skulle spara mig en massa tid, ack så fel jag hade.

Efter ungefär 1 km så är där ju en jättebacke där det tar totalstopp, man kan välja höger om en dunge eller vänster, jag valde vänster, det stod helt stilla, de som var bakom mig började lämna kön och byta men jag tänkte att har jag nu ställt mig i denna kön ska jag minsann stå kvar. Efter en lång tid när jag tittade bak och insåg att jag nu inte hade en enda person bakom mig och alltså var sist igen bestämde jag mig för att byta till det högra.
Det flöt på rätt bra där men när backarna gick ihop tog det tvärstopp igen. Folk hade vallat fel och hade bakhalt och ingen kom någonstans. Det var många som gav upp och tog av sig skidorna och gick upp istället, detta är strängt förbjudet och kan leda till diskvalificering men de verkade klara sig. När 1000 personer gör det är det svårt att diska alla, p.g.a detta bromsade de upp oss andra ytterligare. Själv skulle jag aldrig sjunka så långt, då kan man ju lika gärna skejta i spåret eller ta bilen mellan kontrollerna, fusk är alltid fusk.
Ännu en utmaning var att komma uppför backen med utrustningen i behåll vilket inte är en självklarhet så som folk ramlade på en och trampade på skidor och stavar, det var verkligen djungels lag som gällde där, skidspetsar bröts, stavar knäcktes, helt kaos. Det var fruktansvärt jobbigt att stå och hålla emot med stavarna hela tiden för att inte ramla bakåt.

När jag äntligen kommit uppför backen och passerade "vägövergången" var kl 10.00, då hade jag kommit 3 km och hade alltså 8 km till första kontrollen som stängde om 30 minuter. Det kändes rätt tight eftersom jag aldrig åkt så snabbt i hela mitt liv men det var bara att bita ihop och åka för kung och fosterland. För att försämra möjligheterna fanns det inte en tillstymmelse till spår vilket gjorde att skidorna gled ut åt sidorna hela tiden och det var enbart stakning som gällde. Lite kul att nämna är ju att en kompis som startade samtidigt som mig hade passerat första kontrollen innan jag kommit uppför första backen, det gäller att ha flyt där...

Vid första kontrollen, Smågan, bestämde de sig för att hålla öppet längre eftersom de inte hade resurser att transportera åkarna därifrån. Normalt brukar det vara en handfull människor som inte klarar spärrtiden där, denna gången hade jag över 1000 personer bakom mig. Min medelhastighet ill första kontrollen var 3.89 km/h vilket är kryphastighet ungefär...=)

Efter att jag fått lite energidryck i mig bestämde jag för att satsa allt jag hade för att nå nästa kontroll vilket kändes riktigt tight med tanke på att jag redan var försenad med 10 minuter och lyckades komma förbi den precis innan de stängde, de drog snöret precis bakom mig. Jag var tvungen att lämna kontrollen snarast berättade funktionärerna så jag fick en mugg blåbärssoppa i handen och 2 bullar. I första nedförsbacken ramlade jag när jag försökte ploga ner eftersom det inte fanns några spår alls och spillde blåbärssoppa över hela mig och tappade bullen så det blev ingen mat där heller. =(

Efter att ha insett att jag inte kunde komma uppför en enda backe eftersom det hade blivit plusgrader och jag hade bakhalt var jag tvungen att stanna och valla om. Jag drog mig för detta tidigare eftersom det skulle ta tid att få av sig stavar och handskar och fram med vallan, tid som jag inte hade men nu hade jag inte längre något val. Jag lyckades smeta ut lite valla och gav mig iväg med något bättre fäste, tyvärr försvann glidet så jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel.

Jag kämpade vidare och rörde mig obefintligt framåt, åkte om några stycken som hade gett upp helt och hittade någon som höll samma takt som mig. En av de hade klarat Vasaloppet alla åren 2000-2006 men han hade aldrig varit med om sådana exceptionellt dåliga förhållanden som detta året så det var helt enkelt otur för mig.

Längre kom jag inte, när vi kom till kontrollen hade de plockat ner den och maten var borta men de lyckades hitta lita kall blåbärssoppa till oss i alla fall. Vi fick också tillåtelse att fortsätta åka en kontroll till men då kunde de inte garantera någon transport tillbaka till Mora så det var väl inte riktigt lockande. Jag kan väl inte påstå att jag var sugen på att åka vidare ändå, åkningen den dagen toppar faktiskt listan över det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv!! hoppas man glömmer bort det snart, någon som är sugen på att köpa ett par skidor...? =)