Så har man hamnat i en dålig svacka igen, tränigen uteblir av diverse anledningar. Större delen av förra veckan var jag på konferens vilket får anses som en giltig anledning. Måndag är normalt min rullskidsdag men denna gången had ejag bestämt mig för att springa tillsammans med några kolleger istället.
Eftersom det snöade och låg precis under noll grader så ifrågasatte jag det beslutet många gånger men efter att ha klätt på sig underställ, mössa och vantar så kändes det faktiskt rätt bra. Löpningen gick riktigt bra, har inte sprungit en meter sen Lidingöloppet faktiskt så det var skönt att komma igång. Ville inte pressa mig utan tog ca 2 varv runt pildammsparken, ca 5,5 km.
Passade på att prova min nyua pulsmätare med Suuntu T3 och det visade sig att den tappade pulsen flera gånger, antingen betyder detta att jag inte hade någon puls eller att pulsmätaren inte funkade, jag tror jag vet vilket jag satsar på i alla fall. Ska ge den en chans till sen blir det reklamation!
tisdag 25 november 2008
tisdag 11 november 2008
Rullskidor med Björnstorp
Då har man åkt sitt första organiserade rullskidpass! Har gått med i en skidklubb, Björnstorp som har träning 3 ggr i veckan. Tyvärr är det dagar då jag redan har träning...
Tänkte jag skulle prova på ett pass i alla fall och det blev teknikpass på rullskidor.
MAn kan ju säga att det var inte mycket jag gjorde rätt så det var rätt nyttigt att få detta visat så man inte tränar in fel rörelser. Tex vid stakning så använder jag armarna alldeles för mycket, vanligt fel. Dessutom drar jag inte tillbaka stavarna tillräckligt, man ska visst släppa stavarna med händerna och bara låta remmen sitta kvar, måste spänna remmen till nästa gång. Mitt sista eller tredje fel i alla fall är att jag håller stavarna för högt när jag rar fram de igen. Och det var bara stakningen.
Vi tränade parallellåkning med och det var mycket svårare. Tydligen använder man mest detta när det är svagt uppåtlutande, jag brukar använda det hela tiden för då går det mycket lättare tycker jag. På rullskidor däremot var det riktigt svårt, normalt har man ju ett spår att stå i, förutom på Vasaloppet då spåren är obefintliga, i alla fall de 2 senaste åren.
Allt som allt så kände jag att jag behöver MYCKET mer träning...tur det bara är november...=)
Tänkte jag skulle prova på ett pass i alla fall och det blev teknikpass på rullskidor.
MAn kan ju säga att det var inte mycket jag gjorde rätt så det var rätt nyttigt att få detta visat så man inte tränar in fel rörelser. Tex vid stakning så använder jag armarna alldeles för mycket, vanligt fel. Dessutom drar jag inte tillbaka stavarna tillräckligt, man ska visst släppa stavarna med händerna och bara låta remmen sitta kvar, måste spänna remmen till nästa gång. Mitt sista eller tredje fel i alla fall är att jag håller stavarna för högt när jag rar fram de igen. Och det var bara stakningen.
Vi tränade parallellåkning med och det var mycket svårare. Tydligen använder man mest detta när det är svagt uppåtlutande, jag brukar använda det hela tiden för då går det mycket lättare tycker jag. På rullskidor däremot var det riktigt svårt, normalt har man ju ett spår att stå i, förutom på Vasaloppet då spåren är obefintliga, i alla fall de 2 senaste åren.
Allt som allt så kände jag att jag behöver MYCKET mer träning...tur det bara är november...=)
fredag 24 oktober 2008
Ligger efter i skrivandet men före i träningen =)
Jag var ute och åkte rullskidor i måndags igen, denna gången gick det mycket bättre. Hade tekniken, well, från början och kunde börja åka med en gång. Nu ha rjag vågat mig på 3 olika åksätt, vanlig stakning, stakning med frånskjut med ena skidan samt, parallellande. Alla funkar riktigt hyfsat men jag vet att det är stakning man behöver mest under VAsaloppet, det är dessutom det tristaste att träna på.
Åkte totalt 8 km på ca 50 minuter så det är en klar förbättring jämfört med förra passet.
Fick en tidning av en kollega, Glid heter den, där ett träningsprogram för Vasaloppet bifogades. Programmet börjar inte förrän i NOvember och jag har redan båda sprungit och åkt rullskidor så jag ligger minst 2 veckor före schemat =)
Dagen efter passet blev jag tyvärr sjuk och har fått tillbringa resten av veckan sängliggande läsandes träningsmagasin, men nästa vecka så....
Åkte totalt 8 km på ca 50 minuter så det är en klar förbättring jämfört med förra passet.
Fick en tidning av en kollega, Glid heter den, där ett träningsprogram för Vasaloppet bifogades. Programmet börjar inte förrän i NOvember och jag har redan båda sprungit och åkt rullskidor så jag ligger minst 2 veckor före schemat =)
Dagen efter passet blev jag tyvärr sjuk och har fått tillbringa resten av veckan sängliggande läsandes träningsmagasin, men nästa vecka så....
måndag 20 oktober 2008
Tomt på bloggen
JAg har inte skrivit på ett tag såg jag men det är inte för att jag inte gjort något fysiskt aktivt, har bara inte blivit tid så här kommer en sammanfattning.
Tiden efter LL var ritkigt seg, kände mig rätt trött men hade inte ont i benen eller så på något sätt förrän efter en vecka. Hade så ont i foten och i vaden så jag ghaltade, hade det inte gått över hade jag gått till läkare, konstigt att det kom exakt en vecka efter jag hade sprungit. Ingen Taekwondo blev det heller men ett litet lugnt pass tennis. Nu har jag aldrig spelat tennis förr så jag var ingen stjärna utan fick springa rätt mycket men efter det kändes det bra =)
Sedan dess har jag hunnit med 2 pass Taekwondo och ett pass med rullskidor minsann!
Eftersom jag just nu inte har så gott om pengar så har jag fått låna ett par rullskidor av en kompis istället för att köpa. Vad jag inte visste var att man skulle ha speciella spetsar på stavarna s.k rullholkar när man åker på asfalt. Snabbt inom stadium och köpte sådana då jag fick höra att man måste koka stavarna för att få limmet att smälta så man kan dra av de gamla stavarna. Därefter behöver man smältlim, limpistol och en värmepistol för att smälta och värma fast de nya spetsarna.
Jag hade inte tid med det då utan använde mina vanliga spetsar, ville inte skjuta på träningen bara fär en sådan sak och lite ska de ju tåla, hoppas jag =)
Rullskidor var inte alls så lätt som det ser ut, de har en broms bakåt så man slipper ramla åt det hållet men föera gånger lyckades jag ändå korsa skidorna där framme. Körde mest stakning i början och det var rätt knepigt att få rätt på frånskjutet men jag tyckte att det lossnade efter ett tag även om det gick långsamt. Hade en kompis med mig som berättade att han brukade åka dubbelt så fort, för mig tog det 45 minuter för 6 km men då är där ju utrymme för förbättring i alla fall!!! =)
Tiden efter LL var ritkigt seg, kände mig rätt trött men hade inte ont i benen eller så på något sätt förrän efter en vecka. Hade så ont i foten och i vaden så jag ghaltade, hade det inte gått över hade jag gått till läkare, konstigt att det kom exakt en vecka efter jag hade sprungit. Ingen Taekwondo blev det heller men ett litet lugnt pass tennis. Nu har jag aldrig spelat tennis förr så jag var ingen stjärna utan fick springa rätt mycket men efter det kändes det bra =)
Sedan dess har jag hunnit med 2 pass Taekwondo och ett pass med rullskidor minsann!
Eftersom jag just nu inte har så gott om pengar så har jag fått låna ett par rullskidor av en kompis istället för att köpa. Vad jag inte visste var att man skulle ha speciella spetsar på stavarna s.k rullholkar när man åker på asfalt. Snabbt inom stadium och köpte sådana då jag fick höra att man måste koka stavarna för att få limmet att smälta så man kan dra av de gamla stavarna. Därefter behöver man smältlim, limpistol och en värmepistol för att smälta och värma fast de nya spetsarna.
Jag hade inte tid med det då utan använde mina vanliga spetsar, ville inte skjuta på träningen bara fär en sådan sak och lite ska de ju tåla, hoppas jag =)
Rullskidor var inte alls så lätt som det ser ut, de har en broms bakåt så man slipper ramla åt det hållet men föera gånger lyckades jag ändå korsa skidorna där framme. Körde mest stakning i början och det var rätt knepigt att få rätt på frånskjutet men jag tyckte att det lossnade efter ett tag även om det gick långsamt. Hade en kompis med mig som berättade att han brukade åka dubbelt så fort, för mig tog det 45 minuter för 6 km men då är där ju utrymme för förbättring i alla fall!!! =)
torsdag 2 oktober 2008
Lidingöloppet
Så var det då äntligen dags, nu var det tid att se om all träning hade gett resultat genom att springa världens största terränglopp.
Jag startade i startled 7 som är klassikergruppen, om man inte seedat upp sig på bättre resultat får man starta i denna gruppen om man hålle rpå med en svensk klassiker.
När startskottet gick rusade folk nästan över den första ängen, efter ängen smalnade det av mot en liten stig åt vänster och farten drogs ner något. Man såg ju bara en massa människor, ingen aning var vi sprang. När vi sprungit knappt en km är det en cykliast som kommer ikapp oss och ropar att vi springer åt fel håll! Helt otroligt, i Ldingöloppets 44åriga historia har något liknande aldrig hänt! Man får ju räkna med att de som springer längst fram kan vägen men icke, det var dessutom en massa folk som hade sprungit många gånger förr men de räknade bara kallt med att bansträckningen ändrats.
Det var ju inget annat att göra än att vända och spring om första km...det drog ju ner lite och man undrar hur kommiten kan tillåta att något sådant händer.
Efter det så gick det rätt hyfsat, min taktik var att spara på krafterna och gå i brant upp och nedförsbackar. Eftersom det var så mycket folk framför en så gick det inte långsammare att gå stundtals. Min första mil klarades av på drygt en timme vilket jag var väldigt nöjd över med tanke på omständigheterna, nästa 5 km gick också rätt bra förutom att jag började få ont i magen. Jag hade lyckats få tag på en sportdryck istället för vatten på en kontroll...jäkla skit.
Det gick så långt att jag fick sätta mig ner en stund, passade på att stretcha då med. Efter detta så gick det utför, inte banan utan min prestation. De nästa 10 km så gick jag nog lika mycket som jag sprang fram till Aborrbacken, som jag också gick uppför. Emellanåt försökt men jogga så smått men benen bar knappt. Ibland var det folk som gick om en...
Biten mellan 15 och 25 km är något av det jobigaste jag gjort, jag hade varit ute ganska länge då men jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så jobbigt. De sista km tog jag mig i kragen i alla fall opch lyckades t.o.m spurta in i mål. Sluttiden blev 4 timmar, vilket var mitt mål men jag känner att jag kunde gjort bättre ifrån mig. Aldrig mer tänkte jag men dagene fter börjad ejag bli sugen igen så vi får väl se =)
Jag startade i startled 7 som är klassikergruppen, om man inte seedat upp sig på bättre resultat får man starta i denna gruppen om man hålle rpå med en svensk klassiker.
När startskottet gick rusade folk nästan över den första ängen, efter ängen smalnade det av mot en liten stig åt vänster och farten drogs ner något. Man såg ju bara en massa människor, ingen aning var vi sprang. När vi sprungit knappt en km är det en cykliast som kommer ikapp oss och ropar att vi springer åt fel håll! Helt otroligt, i Ldingöloppets 44åriga historia har något liknande aldrig hänt! Man får ju räkna med att de som springer längst fram kan vägen men icke, det var dessutom en massa folk som hade sprungit många gånger förr men de räknade bara kallt med att bansträckningen ändrats.
Det var ju inget annat att göra än att vända och spring om första km...det drog ju ner lite och man undrar hur kommiten kan tillåta att något sådant händer.
Efter det så gick det rätt hyfsat, min taktik var att spara på krafterna och gå i brant upp och nedförsbackar. Eftersom det var så mycket folk framför en så gick det inte långsammare att gå stundtals. Min första mil klarades av på drygt en timme vilket jag var väldigt nöjd över med tanke på omständigheterna, nästa 5 km gick också rätt bra förutom att jag började få ont i magen. Jag hade lyckats få tag på en sportdryck istället för vatten på en kontroll...jäkla skit.
Det gick så långt att jag fick sätta mig ner en stund, passade på att stretcha då med. Efter detta så gick det utför, inte banan utan min prestation. De nästa 10 km så gick jag nog lika mycket som jag sprang fram till Aborrbacken, som jag också gick uppför. Emellanåt försökt men jogga så smått men benen bar knappt. Ibland var det folk som gick om en...
Biten mellan 15 och 25 km är något av det jobigaste jag gjort, jag hade varit ute ganska länge då men jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så jobbigt. De sista km tog jag mig i kragen i alla fall opch lyckades t.o.m spurta in i mål. Sluttiden blev 4 timmar, vilket var mitt mål men jag känner att jag kunde gjort bättre ifrån mig. Aldrig mer tänkte jag men dagene fter börjad ejag bli sugen igen så vi får väl se =)
tisdag 23 september 2008
Sista passet inför Lidingöloppet
Har tagit det väldigt lugnt sen i fredags, har känt av lite i halsen och jag har verkligen inte tid attbli förkyld nu. Sprang direkt till apoteket och köpte enchinagard för att hålla tillbaka det.
Idag är det 4 dagar till loppet så jag var tvungen att sticka ut och i alla fall röra på benen, sprang i ett behagligt tempo ca 5,5 km, inga problem med någonting så det kändes fantastiskt.
Nu är det vila, sova ordentligt på nätterna och äta mycket kolhydrater som gäller de följande dagarna. Fick mitt startbevis i fredags och mitt startnummer är 70493, med starttid 13.30.
Mitt mål är att komma under 3:45 men vi får väl se, tittade på en video där de filmat banan och det ser väldigt tufft ut, speciellt aborrbacken, det står att den har nästan 90 grader lutning, det låte rju omöjligt men jag kan tänka mig att det känns så när man sprungit 2,5 mil.
Hoppas bara jag slipper alla problem med kramper, håll och domnande fötter, håller det sig undan så ska det nog gå vägen!!
Idag är det 4 dagar till loppet så jag var tvungen att sticka ut och i alla fall röra på benen, sprang i ett behagligt tempo ca 5,5 km, inga problem med någonting så det kändes fantastiskt.
Nu är det vila, sova ordentligt på nätterna och äta mycket kolhydrater som gäller de följande dagarna. Fick mitt startbevis i fredags och mitt startnummer är 70493, med starttid 13.30.
Mitt mål är att komma under 3:45 men vi får väl se, tittade på en video där de filmat banan och det ser väldigt tufft ut, speciellt aborrbacken, det står att den har nästan 90 grader lutning, det låte rju omöjligt men jag kan tänka mig att det känns så när man sprungit 2,5 mil.
Hoppas bara jag slipper alla problem med kramper, håll och domnande fötter, håller det sig undan så ska det nog gå vägen!!
söndag 21 september 2008
Det börjar närma sig
För att få lite omväxling så sprang jag på ett nytt ställe, eller det är mitt förra vanliga ställe men jag har inte sprungit där på länge, Bulltofta.
Sprang med en kompis och vi höll exakt 6 minuterstempo, i den hastigheten känns det som man kan hålla på hur länge som helst. Det är ju dessutom lite kuperat där men backarna bekomme rmig inte mer. Tog 2 varv runt på 5km spåret så jag fick ihop en mil på exakt 60 minuter. Det lustiga var att de har flytat målet 200 meter närmare sen sist ajg sprang, alltså har det inte varit en 5 km bana innan utan en 5,2 km bana. Känns bra att det var åt det hållet i alla fall. =)
Nu känner jag mig verkligen laddad och redo och vill bara att det ska bli lördag så jag kan få springa lite igen...
Rätt lustigt att innan var 10 km en oändligt lång sträcka, nu är det ett lite kortare träningspass, snacka om att ha utvecklats!
Sprang med en kompis och vi höll exakt 6 minuterstempo, i den hastigheten känns det som man kan hålla på hur länge som helst. Det är ju dessutom lite kuperat där men backarna bekomme rmig inte mer. Tog 2 varv runt på 5km spåret så jag fick ihop en mil på exakt 60 minuter. Det lustiga var att de har flytat målet 200 meter närmare sen sist ajg sprang, alltså har det inte varit en 5 km bana innan utan en 5,2 km bana. Känns bra att det var åt det hållet i alla fall. =)
Nu känner jag mig verkligen laddad och redo och vill bara att det ska bli lördag så jag kan få springa lite igen...
Rätt lustigt att innan var 10 km en oändligt lång sträcka, nu är det ett lite kortare träningspass, snacka om att ha utvecklats!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)