Lidingöloppet

Så var det då äntligen dags, nu var det tid att se om all träning hade gett resultat genom att springa världens största terränglopp.
Jag startade i startled 7 som är klassikergruppen, om man inte seedat upp sig på bättre resultat får man starta i denna gruppen om man hålle rpå med en svensk klassiker.
När startskottet gick rusade folk nästan över den första ängen, efter ängen smalnade det av mot en liten stig åt vänster och farten drogs ner något. Man såg ju bara en massa människor, ingen aning var vi sprang. När vi sprungit knappt en km är det en cykliast som kommer ikapp oss och ropar att vi springer åt fel håll! Helt otroligt, i Ldingöloppets 44åriga historia har något liknande aldrig hänt! Man får ju räkna med att de som springer längst fram kan vägen men icke, det var dessutom en massa folk som hade sprungit många gånger förr men de räknade bara kallt med att bansträckningen ändrats.

Det var ju inget annat att göra än att vända och spring om första km...det drog ju ner lite och man undrar hur kommiten kan tillåta att något sådant händer.

Efter det så gick det rätt hyfsat, min taktik var att spara på krafterna och gå i brant upp och nedförsbackar. Eftersom det var så mycket folk framför en så gick det inte långsammare att gå stundtals. Min första mil klarades av på drygt en timme vilket jag var väldigt nöjd över med tanke på omständigheterna, nästa 5 km gick också rätt bra förutom att jag började få ont i magen. Jag hade lyckats få tag på en sportdryck istället för vatten på en kontroll...jäkla skit.

Det gick så långt att jag fick sätta mig ner en stund, passade på att stretcha då med. Efter detta så gick det utför, inte banan utan min prestation. De nästa 10 km så gick jag nog lika mycket som jag sprang fram till Aborrbacken, som jag också gick uppför. Emellanåt försökt men jogga så smått men benen bar knappt. Ibland var det folk som gick om en...

Biten mellan 15 och 25 km är något av det jobigaste jag gjort, jag hade varit ute ganska länge då men jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så jobbigt. De sista km tog jag mig i kragen i alla fall opch lyckades t.o.m spurta in i mål. Sluttiden blev 4 timmar, vilket var mitt mål men jag känner att jag kunde gjort bättre ifrån mig. Aldrig mer tänkte jag men dagene fter börjad ejag bli sugen igen så vi får väl se =)