Jag var ute och åkte rullskidor i måndags igen, denna gången gick det mycket bättre. Hade tekniken, well, från början och kunde börja åka med en gång. Nu ha rjag vågat mig på 3 olika åksätt, vanlig stakning, stakning med frånskjut med ena skidan samt, parallellande. Alla funkar riktigt hyfsat men jag vet att det är stakning man behöver mest under VAsaloppet, det är dessutom det tristaste att träna på.
Åkte totalt 8 km på ca 50 minuter så det är en klar förbättring jämfört med förra passet.
Fick en tidning av en kollega, Glid heter den, där ett träningsprogram för Vasaloppet bifogades. Programmet börjar inte förrän i NOvember och jag har redan båda sprungit och åkt rullskidor så jag ligger minst 2 veckor före schemat =)
Dagen efter passet blev jag tyvärr sjuk och har fått tillbringa resten av veckan sängliggande läsandes träningsmagasin, men nästa vecka så....
fredag 24 oktober 2008
måndag 20 oktober 2008
Tomt på bloggen
JAg har inte skrivit på ett tag såg jag men det är inte för att jag inte gjort något fysiskt aktivt, har bara inte blivit tid så här kommer en sammanfattning.
Tiden efter LL var ritkigt seg, kände mig rätt trött men hade inte ont i benen eller så på något sätt förrän efter en vecka. Hade så ont i foten och i vaden så jag ghaltade, hade det inte gått över hade jag gått till läkare, konstigt att det kom exakt en vecka efter jag hade sprungit. Ingen Taekwondo blev det heller men ett litet lugnt pass tennis. Nu har jag aldrig spelat tennis förr så jag var ingen stjärna utan fick springa rätt mycket men efter det kändes det bra =)
Sedan dess har jag hunnit med 2 pass Taekwondo och ett pass med rullskidor minsann!
Eftersom jag just nu inte har så gott om pengar så har jag fått låna ett par rullskidor av en kompis istället för att köpa. Vad jag inte visste var att man skulle ha speciella spetsar på stavarna s.k rullholkar när man åker på asfalt. Snabbt inom stadium och köpte sådana då jag fick höra att man måste koka stavarna för att få limmet att smälta så man kan dra av de gamla stavarna. Därefter behöver man smältlim, limpistol och en värmepistol för att smälta och värma fast de nya spetsarna.
Jag hade inte tid med det då utan använde mina vanliga spetsar, ville inte skjuta på träningen bara fär en sådan sak och lite ska de ju tåla, hoppas jag =)
Rullskidor var inte alls så lätt som det ser ut, de har en broms bakåt så man slipper ramla åt det hållet men föera gånger lyckades jag ändå korsa skidorna där framme. Körde mest stakning i början och det var rätt knepigt att få rätt på frånskjutet men jag tyckte att det lossnade efter ett tag även om det gick långsamt. Hade en kompis med mig som berättade att han brukade åka dubbelt så fort, för mig tog det 45 minuter för 6 km men då är där ju utrymme för förbättring i alla fall!!! =)
Tiden efter LL var ritkigt seg, kände mig rätt trött men hade inte ont i benen eller så på något sätt förrän efter en vecka. Hade så ont i foten och i vaden så jag ghaltade, hade det inte gått över hade jag gått till läkare, konstigt att det kom exakt en vecka efter jag hade sprungit. Ingen Taekwondo blev det heller men ett litet lugnt pass tennis. Nu har jag aldrig spelat tennis förr så jag var ingen stjärna utan fick springa rätt mycket men efter det kändes det bra =)
Sedan dess har jag hunnit med 2 pass Taekwondo och ett pass med rullskidor minsann!
Eftersom jag just nu inte har så gott om pengar så har jag fått låna ett par rullskidor av en kompis istället för att köpa. Vad jag inte visste var att man skulle ha speciella spetsar på stavarna s.k rullholkar när man åker på asfalt. Snabbt inom stadium och köpte sådana då jag fick höra att man måste koka stavarna för att få limmet att smälta så man kan dra av de gamla stavarna. Därefter behöver man smältlim, limpistol och en värmepistol för att smälta och värma fast de nya spetsarna.
Jag hade inte tid med det då utan använde mina vanliga spetsar, ville inte skjuta på träningen bara fär en sådan sak och lite ska de ju tåla, hoppas jag =)
Rullskidor var inte alls så lätt som det ser ut, de har en broms bakåt så man slipper ramla åt det hållet men föera gånger lyckades jag ändå korsa skidorna där framme. Körde mest stakning i början och det var rätt knepigt att få rätt på frånskjutet men jag tyckte att det lossnade efter ett tag även om det gick långsamt. Hade en kompis med mig som berättade att han brukade åka dubbelt så fort, för mig tog det 45 minuter för 6 km men då är där ju utrymme för förbättring i alla fall!!! =)
torsdag 2 oktober 2008
Lidingöloppet
Så var det då äntligen dags, nu var det tid att se om all träning hade gett resultat genom att springa världens största terränglopp.
Jag startade i startled 7 som är klassikergruppen, om man inte seedat upp sig på bättre resultat får man starta i denna gruppen om man hålle rpå med en svensk klassiker.
När startskottet gick rusade folk nästan över den första ängen, efter ängen smalnade det av mot en liten stig åt vänster och farten drogs ner något. Man såg ju bara en massa människor, ingen aning var vi sprang. När vi sprungit knappt en km är det en cykliast som kommer ikapp oss och ropar att vi springer åt fel håll! Helt otroligt, i Ldingöloppets 44åriga historia har något liknande aldrig hänt! Man får ju räkna med att de som springer längst fram kan vägen men icke, det var dessutom en massa folk som hade sprungit många gånger förr men de räknade bara kallt med att bansträckningen ändrats.
Det var ju inget annat att göra än att vända och spring om första km...det drog ju ner lite och man undrar hur kommiten kan tillåta att något sådant händer.
Efter det så gick det rätt hyfsat, min taktik var att spara på krafterna och gå i brant upp och nedförsbackar. Eftersom det var så mycket folk framför en så gick det inte långsammare att gå stundtals. Min första mil klarades av på drygt en timme vilket jag var väldigt nöjd över med tanke på omständigheterna, nästa 5 km gick också rätt bra förutom att jag började få ont i magen. Jag hade lyckats få tag på en sportdryck istället för vatten på en kontroll...jäkla skit.
Det gick så långt att jag fick sätta mig ner en stund, passade på att stretcha då med. Efter detta så gick det utför, inte banan utan min prestation. De nästa 10 km så gick jag nog lika mycket som jag sprang fram till Aborrbacken, som jag också gick uppför. Emellanåt försökt men jogga så smått men benen bar knappt. Ibland var det folk som gick om en...
Biten mellan 15 och 25 km är något av det jobigaste jag gjort, jag hade varit ute ganska länge då men jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så jobbigt. De sista km tog jag mig i kragen i alla fall opch lyckades t.o.m spurta in i mål. Sluttiden blev 4 timmar, vilket var mitt mål men jag känner att jag kunde gjort bättre ifrån mig. Aldrig mer tänkte jag men dagene fter börjad ejag bli sugen igen så vi får väl se =)
Jag startade i startled 7 som är klassikergruppen, om man inte seedat upp sig på bättre resultat får man starta i denna gruppen om man hålle rpå med en svensk klassiker.
När startskottet gick rusade folk nästan över den första ängen, efter ängen smalnade det av mot en liten stig åt vänster och farten drogs ner något. Man såg ju bara en massa människor, ingen aning var vi sprang. När vi sprungit knappt en km är det en cykliast som kommer ikapp oss och ropar att vi springer åt fel håll! Helt otroligt, i Ldingöloppets 44åriga historia har något liknande aldrig hänt! Man får ju räkna med att de som springer längst fram kan vägen men icke, det var dessutom en massa folk som hade sprungit många gånger förr men de räknade bara kallt med att bansträckningen ändrats.
Det var ju inget annat att göra än att vända och spring om första km...det drog ju ner lite och man undrar hur kommiten kan tillåta att något sådant händer.
Efter det så gick det rätt hyfsat, min taktik var att spara på krafterna och gå i brant upp och nedförsbackar. Eftersom det var så mycket folk framför en så gick det inte långsammare att gå stundtals. Min första mil klarades av på drygt en timme vilket jag var väldigt nöjd över med tanke på omständigheterna, nästa 5 km gick också rätt bra förutom att jag började få ont i magen. Jag hade lyckats få tag på en sportdryck istället för vatten på en kontroll...jäkla skit.
Det gick så långt att jag fick sätta mig ner en stund, passade på att stretcha då med. Efter detta så gick det utför, inte banan utan min prestation. De nästa 10 km så gick jag nog lika mycket som jag sprang fram till Aborrbacken, som jag också gick uppför. Emellanåt försökt men jogga så smått men benen bar knappt. Ibland var det folk som gick om en...
Biten mellan 15 och 25 km är något av det jobigaste jag gjort, jag hade varit ute ganska länge då men jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så jobbigt. De sista km tog jag mig i kragen i alla fall opch lyckades t.o.m spurta in i mål. Sluttiden blev 4 timmar, vilket var mitt mål men jag känner att jag kunde gjort bättre ifrån mig. Aldrig mer tänkte jag men dagene fter börjad ejag bli sugen igen så vi får väl se =)
tisdag 23 september 2008
Sista passet inför Lidingöloppet
Har tagit det väldigt lugnt sen i fredags, har känt av lite i halsen och jag har verkligen inte tid attbli förkyld nu. Sprang direkt till apoteket och köpte enchinagard för att hålla tillbaka det.
Idag är det 4 dagar till loppet så jag var tvungen att sticka ut och i alla fall röra på benen, sprang i ett behagligt tempo ca 5,5 km, inga problem med någonting så det kändes fantastiskt.
Nu är det vila, sova ordentligt på nätterna och äta mycket kolhydrater som gäller de följande dagarna. Fick mitt startbevis i fredags och mitt startnummer är 70493, med starttid 13.30.
Mitt mål är att komma under 3:45 men vi får väl se, tittade på en video där de filmat banan och det ser väldigt tufft ut, speciellt aborrbacken, det står att den har nästan 90 grader lutning, det låte rju omöjligt men jag kan tänka mig att det känns så när man sprungit 2,5 mil.
Hoppas bara jag slipper alla problem med kramper, håll och domnande fötter, håller det sig undan så ska det nog gå vägen!!
Idag är det 4 dagar till loppet så jag var tvungen att sticka ut och i alla fall röra på benen, sprang i ett behagligt tempo ca 5,5 km, inga problem med någonting så det kändes fantastiskt.
Nu är det vila, sova ordentligt på nätterna och äta mycket kolhydrater som gäller de följande dagarna. Fick mitt startbevis i fredags och mitt startnummer är 70493, med starttid 13.30.
Mitt mål är att komma under 3:45 men vi får väl se, tittade på en video där de filmat banan och det ser väldigt tufft ut, speciellt aborrbacken, det står att den har nästan 90 grader lutning, det låte rju omöjligt men jag kan tänka mig att det känns så när man sprungit 2,5 mil.
Hoppas bara jag slipper alla problem med kramper, håll och domnande fötter, håller det sig undan så ska det nog gå vägen!!
söndag 21 september 2008
Det börjar närma sig
För att få lite omväxling så sprang jag på ett nytt ställe, eller det är mitt förra vanliga ställe men jag har inte sprungit där på länge, Bulltofta.
Sprang med en kompis och vi höll exakt 6 minuterstempo, i den hastigheten känns det som man kan hålla på hur länge som helst. Det är ju dessutom lite kuperat där men backarna bekomme rmig inte mer. Tog 2 varv runt på 5km spåret så jag fick ihop en mil på exakt 60 minuter. Det lustiga var att de har flytat målet 200 meter närmare sen sist ajg sprang, alltså har det inte varit en 5 km bana innan utan en 5,2 km bana. Känns bra att det var åt det hållet i alla fall. =)
Nu känner jag mig verkligen laddad och redo och vill bara att det ska bli lördag så jag kan få springa lite igen...
Rätt lustigt att innan var 10 km en oändligt lång sträcka, nu är det ett lite kortare träningspass, snacka om att ha utvecklats!
Sprang med en kompis och vi höll exakt 6 minuterstempo, i den hastigheten känns det som man kan hålla på hur länge som helst. Det är ju dessutom lite kuperat där men backarna bekomme rmig inte mer. Tog 2 varv runt på 5km spåret så jag fick ihop en mil på exakt 60 minuter. Det lustiga var att de har flytat målet 200 meter närmare sen sist ajg sprang, alltså har det inte varit en 5 km bana innan utan en 5,2 km bana. Känns bra att det var åt det hållet i alla fall. =)
Nu känner jag mig verkligen laddad och redo och vill bara att det ska bli lördag så jag kan få springa lite igen...
Rätt lustigt att innan var 10 km en oändligt lång sträcka, nu är det ett lite kortare träningspass, snacka om att ha utvecklats!
tisdag 16 september 2008
Sista långpasset innan LL
Tänkte försöka hinna med ett ordentligt pass innan LL och dessutom hinna vila däremellan så Söndagen var perfekt för detta. Tog mig till Bokskogen som vanligt´efter att fått i mig lite youghurt och mycket vatten eftersom jag inte hade vätskebälte denna gången. Hade på mig mina gamla skor, som är mindre än 6 månader gamla men ändå äldre än mina Nike+ skor.
Benen kändes otroligt tunga, kändes helt hoplöst, tänkte att det kan ha varit taekwondon som gjort på sig och fått mig stelare än vad jag var i början nu när jag precis börjat med det igen efter ett långt uppehåll. Stannade efter 2,5 km och stretchade, speciellt vader och hälsenorna. Efte 4,5 km så började domningarna igen och en km senare var det kört. Fick stanna och ta av mig skorna, strumporna, massera lite och strwetcha ännu mer. Efter det gick det ritkigt bra, jag lyckades springa hela 10 km banan utan några fler stopp, t.o.m de tunga backarna som jag gick uppför förra gången. Men ett 10 km pass är inget långpass så jag tog ett varv till på 7m spåret, fortfarande ingen vätska i kroppen men det kändes ändå riktigt bra, lyckades fram till sista 2km att springa hela vägen när benen bara sa stopp i en rejäl uppförsbacke, fick gå i ca 20 -30 sekunder sen gick det att springa igen.
Första varvet kom jag in på 1:02 vilket jag får vara nöjd med, dock pausade jag tidtagningen vid 5,5 km under tiden ajg masserade foten. Andra varvet gick på 43 minuter vilket jag också är nöjd med, brukar ligga strax under 40 minuter men då har jag inte haft 10 km i benen redan, kort sagt en ritigt lyckad dag!
Benen kändes otroligt tunga, kändes helt hoplöst, tänkte att det kan ha varit taekwondon som gjort på sig och fått mig stelare än vad jag var i början nu när jag precis börjat med det igen efter ett långt uppehåll. Stannade efter 2,5 km och stretchade, speciellt vader och hälsenorna. Efte 4,5 km så började domningarna igen och en km senare var det kört. Fick stanna och ta av mig skorna, strumporna, massera lite och strwetcha ännu mer. Efter det gick det ritkigt bra, jag lyckades springa hela 10 km banan utan några fler stopp, t.o.m de tunga backarna som jag gick uppför förra gången. Men ett 10 km pass är inget långpass så jag tog ett varv till på 7m spåret, fortfarande ingen vätska i kroppen men det kändes ändå riktigt bra, lyckades fram till sista 2km att springa hela vägen när benen bara sa stopp i en rejäl uppförsbacke, fick gå i ca 20 -30 sekunder sen gick det att springa igen.
Första varvet kom jag in på 1:02 vilket jag får vara nöjd med, dock pausade jag tidtagningen vid 5,5 km under tiden ajg masserade foten. Andra varvet gick på 43 minuter vilket jag också är nöjd med, brukar ligga strax under 40 minuter men då har jag inte haft 10 km i benen redan, kort sagt en ritigt lyckad dag!
onsdag 10 september 2008
Långpass
Tänkte ta och prova på ett skobyte och se om det gjorde någon skillnad med min hälsena och domnande fot. Experimentet utfördes i Pildammsparken(ovanligt va=)) och utfallet var ganska bra. Jag värmde upp och började sen jogga ett par varv, stretchade lite och fortsatte. Kände inte alls av hälsenan(smärtan alltså), men foten började domna lite grann efter 2 varv.
Efter ytterligare ett varv släppte domningarna och det började gå mycket lättare, lyckades slappna av på ett helt annat sätt, kändes så lätt, nästan som om jag flög fram. Det gick mycket snabbare, lättare och blev mindre trött, sprnag ett par varv till så efter 5 varv var jag tvungen att sluta för jag hade en tid att passa annars hade jag utan problem kunnat ta ett par varv till. Tempot i snitt var 5.50, vilket jag får vara rätt nöjd med. nu var det ju helt platt så jag vet inte hur bra träning det var, skulle behöva mer backar men det är ju bättre än inget, ca 13,5 km blev det i alla fall!
Efter ytterligare ett varv släppte domningarna och det började gå mycket lättare, lyckades slappna av på ett helt annat sätt, kändes så lätt, nästan som om jag flög fram. Det gick mycket snabbare, lättare och blev mindre trött, sprnag ett par varv till så efter 5 varv var jag tvungen att sluta för jag hade en tid att passa annars hade jag utan problem kunnat ta ett par varv till. Tempot i snitt var 5.50, vilket jag får vara rätt nöjd med. nu var det ju helt platt så jag vet inte hur bra träning det var, skulle behöva mer backar men det är ju bättre än inget, ca 13,5 km blev det i alla fall!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)