Vättern runt del 2

Den första biten var så trevlig, var väldigt positiv till allt, fantastisk upplevelse att se så många cyklister i mörkret, riktig häftig upplevelse måste jag säga. Det var ju en och annan lampa med så man såg Vättern och hur ytan glimmade i mörkret. Det här tänkte jag att man kunde göra till tradition varje år så trevligt det var, då hade jag inte kommit första milen ens...

Eftersom det var helt mörkt så kunde jag inte se min cykeldator och veta hur snabbt vi cyklade men efter att ha hamnat i en klunga som gick hyfsat snabbt i fick jag reda på aatt de cyklade i 35 km/h alltså mycket snabbare än mitt normala tempo. Inann va rju 30 snabbt och snittade kanske på 27 så det här tempot skulle nog inte vara så länge. Vi släppte de och hittade en lite lugnare klunga där de låg i 27 km/h lyckades jag se när vi passerade en lampa.

Det här med klungkörning var relativt nytt för oss alla 3, man ska ju ligga väldigt tätt bakom varandra, max 50 cm för att inte få vinden själv. Som tur var låg jag inte precis bakom vilket räddade mig när han körde in i cyklisten framför. Rent instinktivt försökte jag fotbromsa, efter att ha haft fotbromsade cyklar hela livet men det gick inte så bra, jag lyckades göra en undanmanöver och missade den fallna cyklisten med 5 cm till godo. Hade jag kraschat där hade racet troligtvis varit över för min del eftersom jag hade en hel hög med cyklister bakom mig och det inte fanns någon annanstans att ta vägen. Vill inte ens fundera över vad som kunnat hända, jag tittade bakåt och såg att han reste på sig i alla fall och någon annan stannade där så jag fortsatte.

Redan 1 mil senare höll nästa olycka på att hända när killen framför mig tappade sin vattenflaska , som tur var studsade den bort men hade jag kört på den hade det blivit en riktig praktvurpa...Man hann börja fundera på hur farlig den här sporten är, med 1 olycka och ett tillbud innan de första 5 milen, vad kan mer hända?

Strax därefter dök första depån upp där det bjöds på bullar, blåbärssoppa, saltgurka och honungsvatten. Träffade på en annan kollega där med som slog föle med oss därifrån eftersom han cyklade ensam. Det var väldigt skönt att gå av cykel med fastän vi "bara" cyklat 5 mil. Det blev väl en 10-15 minuters total stopptid och när det var dags att cykla vidare hade det ljusnat så pass mycket att man kunde släcka lamporna.
Resten av biten, ner till Jönköping gick smärtfritt, någon liten uppförsbacke men inga större problem. I jönköping hade de denna natten världens största korvkiosk inne i Elmia hallen där vi kunde äta oss mätta. När vi var där tittade jag på klockan och den visade då 6, härlig frukost det där =)