Efter några "vanliga korta" löppass tänkte jag ta mig i kragen och testa en rejäl sträcka i kuperad terräng. Problemet för mig är att jag svettas ganska mycket och behöver hela tiden vätska för att kunna fortsätta springa. Detta löste jag genom att låna ett vätskebälte av en kompis för att testa om det funkade bra att springa med det.
Jag tog 2 km varv i skogen + en liten extra bit för att komma upp i 15 km. Det längsta jag någonsin sprungit tidigare var Göteborgsvarvet på 2,1 mil men detta var i terräng så det här var nog värre faktiskt.
Första varvet gick rätt bra men på andra varvet i första rejäla backen stannade jag o drack och gick uppför, när jag sedan skulle börja springa igen så kändes benen som bly.
Jag lyckades dock ta mig i kragen och fortsätta springa ändå. Foten domnade nästan bort ett par gånger man jag lyckades sakta in och bli av med domningarna.
Totalt blev det 90 minuter, alltså 6 min/km vilket är fantastiskt bra för mig med tanke på att jag hade massa krafter kvar och återhämtade mig på nolltid.
Nu måste jag bara köpa ett vätskebälte med så jag kan ge mig iväg på fler sådana här rundor!
onsdag 27 augusti 2008
Domnande fot
Jag har fått problem med löpningen...=(
Det är enkelt utryckt min vänsterfot som domnar bort efter ca 20-25 minuters löpning. Problemet börjar i mitten under fotsulan, det känns som om foten blir rund liksom, därefter börjar domningarna att sprida sig, efter ett par minuter är hela foten bortdomnad och jag måste stanna. Jag kommer ihåg att detta hänt tidigare men då var det att jag snört skorna för hårt, det har jag inte gjort denna gången. Däremot har jag ju köpt nya skor, hoppas verkligen det inte är de som är problemet, det skulle även kunna vara att jag inte sprungit på länge.
Jag testade en runda att springa riktigt långsamt och då domnade det ingenting alls, antar jag får en annan vinkel på fotnedsättningen. Ska ta och stretcha vader och hälsenan ordentligt och se om det hjälper...hoppas hoppas..
Trist när sådana saker ska stoppa träningen...=(
Det är enkelt utryckt min vänsterfot som domnar bort efter ca 20-25 minuters löpning. Problemet börjar i mitten under fotsulan, det känns som om foten blir rund liksom, därefter börjar domningarna att sprida sig, efter ett par minuter är hela foten bortdomnad och jag måste stanna. Jag kommer ihåg att detta hänt tidigare men då var det att jag snört skorna för hårt, det har jag inte gjort denna gången. Däremot har jag ju köpt nya skor, hoppas verkligen det inte är de som är problemet, det skulle även kunna vara att jag inte sprungit på länge.
Jag testade en runda att springa riktigt långsamt och då domnade det ingenting alls, antar jag får en annan vinkel på fotnedsättningen. Ska ta och stretcha vader och hälsenan ordentligt och se om det hjälper...hoppas hoppas..
Trist när sådana saker ska stoppa träningen...=(
tisdag 26 augusti 2008
Nike+
Då har jag införskaffat ett Nikeplus kit med då! Affären gjordes i Miami efter att ha druckit den största drink jag någonsin sett. Jag hade funderat på att skaffa det tidigare men mitt ekonomiska sinne hindrade mig, efter en drink på 1,2 l så försvann alla hinder =)
För den som inte vet vad kitet innehåller så är det ett par skor från Nike med en liten fick i sulan där amn lägger in ett chip som registrerar distans och hastighet. Detta chip sänder sedan informationen till en mottagare som mankopplar in i sin iPod Nano. Jag hade ingen nano heller så det fick med införskaffas, men nu har jag i alla fall ordentlig musik när jag springer vilket ska bli så härligt. Innan sprang jag medmin telefon som fungerar som musikspelare men den är absolut inte bra.
Jag testade kitet en runda pildammsparken och allt fungerade bra förutom en sak. Jag har en hliten väska för iPod:en som jag fäster runt armen, ibland är det svårt att komma åt knapparna genom väskan, att skruva upp ljudet t.e.x är helt omöjligt, tyvärr fungerar inte fjärrkontrollen som jag har till min andra iPod, det är väl Apple som vill sälja mer tillbehör...
För den som inte vet vad kitet innehåller så är det ett par skor från Nike med en liten fick i sulan där amn lägger in ett chip som registrerar distans och hastighet. Detta chip sänder sedan informationen till en mottagare som mankopplar in i sin iPod Nano. Jag hade ingen nano heller så det fick med införskaffas, men nu har jag i alla fall ordentlig musik när jag springer vilket ska bli så härligt. Innan sprang jag medmin telefon som fungerar som musikspelare men den är absolut inte bra.
Jag testade kitet en runda pildammsparken och allt fungerade bra förutom en sak. Jag har en hliten väska för iPod:en som jag fäster runt armen, ibland är det svårt att komma åt knapparna genom väskan, att skruva upp ljudet t.e.x är helt omöjligt, tyvärr fungerar inte fjärrkontrollen som jag har till min andra iPod, det är väl Apple som vill sälja mer tillbehör...
söndag 17 augusti 2008
Sommarens träning
Nu är semestern över och man är på väg tillbaka till verkligheten med allt vad det innebär, framförallt träningen.
Helt slö har jag inte varit under sommaren fastän jag varit ledig utan jag har hunnit springa ett par gånger faktiskt.
Eftersom min semester var i USA passade jag på att ta en löptur runt Central Park. Just den dagen var det dessutom något lopp med hur mycket folk som helst som jag lyckades hamna mitt i. Jag vet inte vilken distans de sprang men när jag sprang förbi målet stod klockan på nästan 40 minuter så jag kan väl gissa på 7-8 km , eller 5 miles kanske.
Rundan för mig blev ca 7 km lång, väldigt trevligt var det att springa runt där, mycket att titta på och otroligt mycket folk som sysslade med någon form av aktivitet, allt från joggning till baseball och cykling. Antar att det blir väldigt mycket folk på ett och samma ställe om det bara finns en park på hela Manhattan.
Andra löppasset togs på Miami South Beach, det var med väldigt annorlunda, sprang ca 15-20 minuter åt ena hållet och vände sedan. För det mesta var det hårt packat sand men emellanåt blev det mjukare och mycket tyngre. Det kom in ett rejält åskoväder precis när jag sprang där och det är kanke inte det bästa stället man kan vara på just då men det fanns ingenstans att ta vägen, bara att springa fortare. Regnet välkomnades eftersom det var otroligt varmt och då var klockan bara 9 på morgonen. Tror att jag mötte Jennifer Lopez springande där också med 2 bodyguards. Svårt att vara säker, hon hade keps på sig dessutom men efter att ha berättat det på hotellet fick jag reda på att hon brukade springa där på morgonen så det var rätt så stor chans att det kunde vara hon!
Helt slö har jag inte varit under sommaren fastän jag varit ledig utan jag har hunnit springa ett par gånger faktiskt.
Eftersom min semester var i USA passade jag på att ta en löptur runt Central Park. Just den dagen var det dessutom något lopp med hur mycket folk som helst som jag lyckades hamna mitt i. Jag vet inte vilken distans de sprang men när jag sprang förbi målet stod klockan på nästan 40 minuter så jag kan väl gissa på 7-8 km , eller 5 miles kanske.
Rundan för mig blev ca 7 km lång, väldigt trevligt var det att springa runt där, mycket att titta på och otroligt mycket folk som sysslade med någon form av aktivitet, allt från joggning till baseball och cykling. Antar att det blir väldigt mycket folk på ett och samma ställe om det bara finns en park på hela Manhattan.
Andra löppasset togs på Miami South Beach, det var med väldigt annorlunda, sprang ca 15-20 minuter åt ena hållet och vände sedan. För det mesta var det hårt packat sand men emellanåt blev det mjukare och mycket tyngre. Det kom in ett rejält åskoväder precis när jag sprang där och det är kanke inte det bästa stället man kan vara på just då men det fanns ingenstans att ta vägen, bara att springa fortare. Regnet välkomnades eftersom det var otroligt varmt och då var klockan bara 9 på morgonen. Tror att jag mötte Jennifer Lopez springande där också med 2 bodyguards. Svårt att vara säker, hon hade keps på sig dessutom men efter att ha berättat det på hotellet fick jag reda på att hon brukade springa där på morgonen så det var rätt så stor chans att det kunde vara hon!
tisdag 15 juli 2008
Vansbrosimningen
Då var det dags för Vansbrosimningen, klassikergrenen som flest personer är nervösa för men tycker är den enklaste grenen. Som jag skrivit tidigare så är jag ingen simmare men jag kan hålla mig flytande och rör mig framåt i alla fall!
Vi åkte upp en dag innan för att slippa köra samma dag som loppet går, bodde i Dala Floda, 5 mil därifrån hemma hos en dam som sålde hantverk och antikviteter. Skönt att befinna sig i rätt landskap när man vaknar på morgonen i alla fall =) Efter en stadig frukost gav vi oss så iväg, väldigt sammanbitna och nervositeten hade satt igång. Min starttid var inte förrän 14.00 men eftersom alla jag kände startade 12:15 så betalde jag 50 kr för att byta till deras startgrupp, inte för att vi skulle simma tillsammans utan för att de skulle slippa vänta 2 timmar extra på mig. Dessutom var det bara 2 timmars extra nervositet att vänta annars.
Vädret var väl sådär, det ösregnade och man var lite orolig för åskoväder vilket hade kunnat ställa in hela tävlingen men det lyckades sluta regna innan vi skulle börja simma.
Jag valde att starta från strandkanten för att slippa allt bråk i vattnet om platser och ställde mig rätt långt bak. När väl starten gick sprang folk bakom mig och kastade sig i vattnet, själv tog jag det lite lugnt och började så sakta vada ut i vattnet. Jag simmade i mitten av älven för att utnyttja strömmen, småpratade med lite andra långsamma motionärer för att snart bli omsimmad av nästa startgrupp. En man jag simmade med en längre stund fick kramp och stannade till vid en av funktionärsbåtarna så jag fick lämna honom och fortsätta ensam.
Första distansmarkeringen jag hittade var 1000 meter, för att sen bli 1500 meter. Det kändes riktigt bra, inte alls tungt. Efter lite drygt 2000 meter simmar man in i en annan älv och får strömmen mot sig. Det märktes faktiskt rätt rejält att man haft medströms tidigare mend et var inte alls lika jobbigt som när jag tränat i havet. Här simmade folk längs bryggorna på den högra sidan och det blev väldigt trångt i vattnet, fick både armar och bensparkar på sig. Vissa simmade ju ryggsim med och såg inte var de var på väg, en person bredvid mig simmade rakt in i en båt t.ex... Här var det också fler som började känna av kramperna men det fanns mycket funktionärer och sjukvårdare som hjälpt de upp på bryggorna och masserade de så att de kunde fortsätta.
MItt absoluta mål var under 2 timmar och när jag kunde se målklockan insåg jag att det faktiskt var möjligt så jag började spurta..nåja..och lyckades ta mig in i mål på 1:56, fantastiskt nöjd.
Efter det väntade en varm dusch och en rejäl lunch som man gjort sig förtjänt av.
Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med min prestation för att knappt vara simkunnig, det var mycket enklare än jag trodde och säkert det helt klart lättaste under klassikern.
Nu ska jag ta semester ett par veckor och återkommer med nya inlägg när jag är tillbaka, då är det löpträningen inför lidingöloppet som ska påbörjas!!!
Vi åkte upp en dag innan för att slippa köra samma dag som loppet går, bodde i Dala Floda, 5 mil därifrån hemma hos en dam som sålde hantverk och antikviteter. Skönt att befinna sig i rätt landskap när man vaknar på morgonen i alla fall =) Efter en stadig frukost gav vi oss så iväg, väldigt sammanbitna och nervositeten hade satt igång. Min starttid var inte förrän 14.00 men eftersom alla jag kände startade 12:15 så betalde jag 50 kr för att byta till deras startgrupp, inte för att vi skulle simma tillsammans utan för att de skulle slippa vänta 2 timmar extra på mig. Dessutom var det bara 2 timmars extra nervositet att vänta annars.
Vädret var väl sådär, det ösregnade och man var lite orolig för åskoväder vilket hade kunnat ställa in hela tävlingen men det lyckades sluta regna innan vi skulle börja simma.
Jag valde att starta från strandkanten för att slippa allt bråk i vattnet om platser och ställde mig rätt långt bak. När väl starten gick sprang folk bakom mig och kastade sig i vattnet, själv tog jag det lite lugnt och började så sakta vada ut i vattnet. Jag simmade i mitten av älven för att utnyttja strömmen, småpratade med lite andra långsamma motionärer för att snart bli omsimmad av nästa startgrupp. En man jag simmade med en längre stund fick kramp och stannade till vid en av funktionärsbåtarna så jag fick lämna honom och fortsätta ensam.
Första distansmarkeringen jag hittade var 1000 meter, för att sen bli 1500 meter. Det kändes riktigt bra, inte alls tungt. Efter lite drygt 2000 meter simmar man in i en annan älv och får strömmen mot sig. Det märktes faktiskt rätt rejält att man haft medströms tidigare mend et var inte alls lika jobbigt som när jag tränat i havet. Här simmade folk längs bryggorna på den högra sidan och det blev väldigt trångt i vattnet, fick både armar och bensparkar på sig. Vissa simmade ju ryggsim med och såg inte var de var på väg, en person bredvid mig simmade rakt in i en båt t.ex... Här var det också fler som började känna av kramperna men det fanns mycket funktionärer och sjukvårdare som hjälpt de upp på bryggorna och masserade de så att de kunde fortsätta.
MItt absoluta mål var under 2 timmar och när jag kunde se målklockan insåg jag att det faktiskt var möjligt så jag började spurta..nåja..och lyckades ta mig in i mål på 1:56, fantastiskt nöjd.
Efter det väntade en varm dusch och en rejäl lunch som man gjort sig förtjänt av.
Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med min prestation för att knappt vara simkunnig, det var mycket enklare än jag trodde och säkert det helt klart lättaste under klassikern.
Nu ska jag ta semester ett par veckor och återkommer med nya inlägg när jag är tillbaka, då är det löpträningen inför lidingöloppet som ska påbörjas!!!
fredag 11 juli 2008
Slutfasen av träningen
Jag har inte varit så aktiv den senaste tiden, varken med att träna eller skriva här.
Jag har dock sprungit 3 gånger i pildammsparken där jag bor. Inte några längre sträckor men lite drygt 5 km varje gång i lagom takt.
Har hunnit med att simma en gång till med, 2 km denna gången, helt spegelblankt, vindstilla och lugnt, då är det härligt.
Om liite drygt 2 dygn är det dags för det riktiga provet och lite nervös är man, ve tju inte riktigt vad som väntar. Eftersom jag inte är en fena på att simma heller så är jag lite orolig, speciellt 1 km motströms beroende på hur stark strömmen är.
Har fått tipset att simma i mitten av den första älven för att utnyttja strömmen och hålla till höger i den andra älven för att få så lite motströms som möjligt.
Låter enkelt, vi får väl se!
Jag har dock sprungit 3 gånger i pildammsparken där jag bor. Inte några längre sträckor men lite drygt 5 km varje gång i lagom takt.
Har hunnit med att simma en gång till med, 2 km denna gången, helt spegelblankt, vindstilla och lugnt, då är det härligt.
Om liite drygt 2 dygn är det dags för det riktiga provet och lite nervös är man, ve tju inte riktigt vad som väntar. Eftersom jag inte är en fena på att simma heller så är jag lite orolig, speciellt 1 km motströms beroende på hur stark strömmen är.
Har fått tipset att simma i mitten av den första älven för att utnyttja strömmen och hålla till höger i den andra älven för att få så lite motströms som möjligt.
Låter enkelt, vi får väl se!
tisdag 1 juli 2008
Friskt vågigt, hälften simmat
Det var ett tag sen våtdräkten var på och simmandet i havet utfördes närmare bestämt 8 dagar sen. Mitt skavsår i nacken hade läkt nu så då var det dags igen. Provade med bodyglide denna gången efter att ha fått tips om vaselin vilket gjorde susen. Simmade i över en timme och inget skav alls, det gav en hopp =)
Igår var det riktigt jobbigt att simma, det var stora vågor, och rätt så strömt i vattnet, inte alls lika strömt som sist men ändå jobbigt. Det är ju inte lika kul att träna då eftersom det går så dåligt men å andra sidan är det ju den träningen som verkligen ger något. 1,6 km blev det på drygt en timme.
Nu har jag fått startnummer till loppet med och startar kl 14.00. Ska se om det finns någon möjlighet att byta tid, vad ska man göra fram till 14.00 annars? De flesta startar ju runt 12 och är i mål innan jag startat. För att se det positivt så är väl duscharna lediga när man kommer i mål i alla fall =)
Igår var det riktigt jobbigt att simma, det var stora vågor, och rätt så strömt i vattnet, inte alls lika strömt som sist men ändå jobbigt. Det är ju inte lika kul att träna då eftersom det går så dåligt men å andra sidan är det ju den träningen som verkligen ger något. 1,6 km blev det på drygt en timme.
Nu har jag fått startnummer till loppet med och startar kl 14.00. Ska se om det finns någon möjlighet att byta tid, vad ska man göra fram till 14.00 annars? De flesta startar ju runt 12 och är i mål innan jag startat. För att se det positivt så är väl duscharna lediga när man kommer i mål i alla fall =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)