Vansbrosimningen

Då var det dags för Vansbrosimningen, klassikergrenen som flest personer är nervösa för men tycker är den enklaste grenen. Som jag skrivit tidigare så är jag ingen simmare men jag kan hålla mig flytande och rör mig framåt i alla fall!

Vi åkte upp en dag innan för att slippa köra samma dag som loppet går, bodde i Dala Floda, 5 mil därifrån hemma hos en dam som sålde hantverk och antikviteter. Skönt att befinna sig i rätt landskap när man vaknar på morgonen i alla fall =) Efter en stadig frukost gav vi oss så iväg, väldigt sammanbitna och nervositeten hade satt igång. Min starttid var inte förrän 14.00 men eftersom alla jag kände startade 12:15 så betalde jag 50 kr för att byta till deras startgrupp, inte för att vi skulle simma tillsammans utan för att de skulle slippa vänta 2 timmar extra på mig. Dessutom var det bara 2 timmars extra nervositet att vänta annars.

Vädret var väl sådär, det ösregnade och man var lite orolig för åskoväder vilket hade kunnat ställa in hela tävlingen men det lyckades sluta regna innan vi skulle börja simma.

Jag valde att starta från strandkanten för att slippa allt bråk i vattnet om platser och ställde mig rätt långt bak. När väl starten gick sprang folk bakom mig och kastade sig i vattnet, själv tog jag det lite lugnt och började så sakta vada ut i vattnet. Jag simmade i mitten av älven för att utnyttja strömmen, småpratade med lite andra långsamma motionärer för att snart bli omsimmad av nästa startgrupp. En man jag simmade med en längre stund fick kramp och stannade till vid en av funktionärsbåtarna så jag fick lämna honom och fortsätta ensam.

Första distansmarkeringen jag hittade var 1000 meter, för att sen bli 1500 meter. Det kändes riktigt bra, inte alls tungt. Efter lite drygt 2000 meter simmar man in i en annan älv och får strömmen mot sig. Det märktes faktiskt rätt rejält att man haft medströms tidigare mend et var inte alls lika jobbigt som när jag tränat i havet. Här simmade folk längs bryggorna på den högra sidan och det blev väldigt trångt i vattnet, fick både armar och bensparkar på sig. Vissa simmade ju ryggsim med och såg inte var de var på väg, en person bredvid mig simmade rakt in i en båt t.ex... Här var det också fler som började känna av kramperna men det fanns mycket funktionärer och sjukvårdare som hjälpt de upp på bryggorna och masserade de så att de kunde fortsätta.

MItt absoluta mål var under 2 timmar och när jag kunde se målklockan insåg jag att det faktiskt var möjligt så jag började spurta..nåja..och lyckades ta mig in i mål på 1:56, fantastiskt nöjd.
Efter det väntade en varm dusch och en rejäl lunch som man gjort sig förtjänt av.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med min prestation för att knappt vara simkunnig, det var mycket enklare än jag trodde och säkert det helt klart lättaste under klassikern.
Nu ska jag ta semester ett par veckor och återkommer med nya inlägg när jag är tillbaka, då är det löpträningen inför lidingöloppet som ska påbörjas!!!