Efter att haft uppehåll med löpningen i 2 veckor var det då dags att snöra på sig skorna igen. Har aldrig känt mig så stel och otränad måste jag erkänna. Sprang runt en 7-8 km och det slutade på 45 minuter innan jag var tvungen att sakta ner och gå.
Måste fixa nya skor verkar det som eftersom jag får ont i fötterna när jag springer längre sträckor(över 10 km). Var inne på löplabbet idag men jag fick vända i dörren, aldrig sett så mycket folk på ett och samma ställe, fick nästan panik av trängseln, får försöka ta det på måndag.
Istället gick jag in i en cykelaffär och visade min okunskap om racers. Tydligen finns det Hybrid och Racer cyklar. En Hybrid har inget bockstyre och oftast stänkskärmar och eventuellt pakethållare, en korsning mellan mountainbike och landsvägsracer. En racer har bockstyre och speciella pedaler där man klickar fast sina cykelskor för att kunna dra nytta av båda fötterna när man trampar hela tiden, inte bara när man trycker neråt. Tittade mycket på Nishiki cyklar som verkar vara ett hyfsat märke med priser långt över vad jag hade tänkt ge med den billigaste på runt 7500 kr. Längre hann jag inte idag eftersom alla andra affärer stängde innan jag hann besöka de.
Är det någon som har tips på bra cykelaffärer i Malmö där man kan köpa racers, nytt som begagnat så hör gärna av er.
De jag känner till är:
Caroli cykel (besökt)
Fridhems Cykel
Pro Bike
Bike masters
lördag 8 mars 2008
fredag 7 mars 2008
Ny dag, nya utmaningar
Då har man börjat återhämta sig efter årets skidlopp, jag var som sagt nära att sälja skidorna efter målgången(jag kom till Mora, fast med buss) men skam den som ger sig. Jag har nu ett par olika planer inför nästa år. Den första är 3e gången gillt, det kan inte bli värre attityden fast det sa jag ju sist med och det blev värre så det är inget säkert kort. Om jag ska åka Vasaloppet igen så ska jag seeda upp mig ett startled i alla fall, och jag måste nog ta och skaffa rullskidor eftersom det är stakning 9 mil som gäller om det inte finns några spår.
Alternativet är att åka Öppet Spår som ska vara en trevlig tillställning, det är fri start mellan 7 och 8 på morgonen och man undviker då det stora kaoset i första backen där jag stod och köade i 2 timmar. Pratade med flera personer som åkt det och där brukar dessutom finnas spår. Den eländiga skejtvasan som går efteråt förstör ju spåren och om det inte fryser till så hjälper det inte att spåra om, de håller ändå inte, det är det som har hänt de 2 senaste åren.
Men fram till skidtävlingarna så finns det lite andra trevliga tävlingar att sikta mot. Man har ju hela tiden snegalat med ett halvt öga mot den svenska klassikern som består av Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. Eftersom jag är lite förutseende så köpte jag en biljett till Vätternrundan för ett par veckor sedan eftersom de troligtvis skulle komma att ta slut efter Vasaloppet är över vilket de mycket riktigt gjorde.
Alltså är det 300 km på cykel runt Vättern som gäller, datumet är Fredagen den 13 Juni och jag har fått en starttid mitt i natten. Nu är det ju så att jag aldrig sysslat med denna sporten heller så det är ännu en stor utmaning. Ska ut och titta på cyklar i helgen, både nya och begagnade. En ny cykel som är helt ok men ändå inte budgetvarianten går från 7000 kr och uppåt, detta är ännu dyrare än skidåkningen verkar det som. Sen behöver man speciella skor, cykelhjälm, cykelhandskar m.m. Tur man mår bra av att träna i alla fall, sen är det ju utrustning som hålle rganska länge.
Om jag nu tänker genomföra klassikern är det 3 km siminng som jag är mest orolig för, har aldrig simmat så långt och har egentligen aldrig varit särskilt duktig på att simma. Ska försöka ta mig till ett badhus och testa för att se om det är möjligt att träna upp sig till 3000 m. Man har våtdräkt på sig när man genomför det vilket bidrar till en del av flytkraften men frågan är om det räcker.
Som sagt mycket nya spännande utmaningar väntar runt hörnet....
Alternativet är att åka Öppet Spår som ska vara en trevlig tillställning, det är fri start mellan 7 och 8 på morgonen och man undviker då det stora kaoset i första backen där jag stod och köade i 2 timmar. Pratade med flera personer som åkt det och där brukar dessutom finnas spår. Den eländiga skejtvasan som går efteråt förstör ju spåren och om det inte fryser till så hjälper det inte att spåra om, de håller ändå inte, det är det som har hänt de 2 senaste åren.
Men fram till skidtävlingarna så finns det lite andra trevliga tävlingar att sikta mot. Man har ju hela tiden snegalat med ett halvt öga mot den svenska klassikern som består av Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. Eftersom jag är lite förutseende så köpte jag en biljett till Vätternrundan för ett par veckor sedan eftersom de troligtvis skulle komma att ta slut efter Vasaloppet är över vilket de mycket riktigt gjorde.
Alltså är det 300 km på cykel runt Vättern som gäller, datumet är Fredagen den 13 Juni och jag har fått en starttid mitt i natten. Nu är det ju så att jag aldrig sysslat med denna sporten heller så det är ännu en stor utmaning. Ska ut och titta på cyklar i helgen, både nya och begagnade. En ny cykel som är helt ok men ändå inte budgetvarianten går från 7000 kr och uppåt, detta är ännu dyrare än skidåkningen verkar det som. Sen behöver man speciella skor, cykelhjälm, cykelhandskar m.m. Tur man mår bra av att träna i alla fall, sen är det ju utrustning som hålle rganska länge.
Om jag nu tänker genomföra klassikern är det 3 km siminng som jag är mest orolig för, har aldrig simmat så långt och har egentligen aldrig varit särskilt duktig på att simma. Ska försöka ta mig till ett badhus och testa för att se om det är möjligt att träna upp sig till 3000 m. Man har våtdräkt på sig när man genomför det vilket bidrar till en del av flytkraften men frågan är om det räcker.
Som sagt mycket nya spännande utmaningar väntar runt hörnet....
måndag 3 mars 2008
Vasaloppet 2008 - Livet är orättvist
Då var årets Vasalopp över och det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig kan man ju lugnt påstå. För de som aldrig har åkt Vasaloppet(det riktiga, inte öppet spår) kan jag berätta att det är inte de 9 milen som är problemet utan spärrtiderna på kontrollerna.
Detta året var jag vid startfållan innan 5 på morgonen för att komma först i mitt startled. När de öppnade kl 6 så rusade alla in och tog en plats men jag lyckades faktiskt hamna först i sista startled ändå vilket jag trodde skulle spara mig en massa tid, ack så fel jag hade.
Efter ungefär 1 km så är där ju en jättebacke där det tar totalstopp, man kan välja höger om en dunge eller vänster, jag valde vänster, det stod helt stilla, de som var bakom mig började lämna kön och byta men jag tänkte att har jag nu ställt mig i denna kön ska jag minsann stå kvar. Efter en lång tid när jag tittade bak och insåg att jag nu inte hade en enda person bakom mig och alltså var sist igen bestämde jag mig för att byta till det högra.
Det flöt på rätt bra där men när backarna gick ihop tog det tvärstopp igen. Folk hade vallat fel och hade bakhalt och ingen kom någonstans. Det var många som gav upp och tog av sig skidorna och gick upp istället, detta är strängt förbjudet och kan leda till diskvalificering men de verkade klara sig. När 1000 personer gör det är det svårt att diska alla, p.g.a detta bromsade de upp oss andra ytterligare. Själv skulle jag aldrig sjunka så långt, då kan man ju lika gärna skejta i spåret eller ta bilen mellan kontrollerna, fusk är alltid fusk.
Ännu en utmaning var att komma uppför backen med utrustningen i behåll vilket inte är en självklarhet så som folk ramlade på en och trampade på skidor och stavar, det var verkligen djungels lag som gällde där, skidspetsar bröts, stavar knäcktes, helt kaos. Det var fruktansvärt jobbigt att stå och hålla emot med stavarna hela tiden för att inte ramla bakåt.
När jag äntligen kommit uppför backen och passerade "vägövergången" var kl 10.00, då hade jag kommit 3 km och hade alltså 8 km till första kontrollen som stängde om 30 minuter. Det kändes rätt tight eftersom jag aldrig åkt så snabbt i hela mitt liv men det var bara att bita ihop och åka för kung och fosterland. För att försämra möjligheterna fanns det inte en tillstymmelse till spår vilket gjorde att skidorna gled ut åt sidorna hela tiden och det var enbart stakning som gällde. Lite kul att nämna är ju att en kompis som startade samtidigt som mig hade passerat första kontrollen innan jag kommit uppför första backen, det gäller att ha flyt där...
Vid första kontrollen, Smågan, bestämde de sig för att hålla öppet längre eftersom de inte hade resurser att transportera åkarna därifrån. Normalt brukar det vara en handfull människor som inte klarar spärrtiden där, denna gången hade jag över 1000 personer bakom mig. Min medelhastighet ill första kontrollen var 3.89 km/h vilket är kryphastighet ungefär...=)
Efter att jag fått lite energidryck i mig bestämde jag för att satsa allt jag hade för att nå nästa kontroll vilket kändes riktigt tight med tanke på att jag redan var försenad med 10 minuter och lyckades komma förbi den precis innan de stängde, de drog snöret precis bakom mig. Jag var tvungen att lämna kontrollen snarast berättade funktionärerna så jag fick en mugg blåbärssoppa i handen och 2 bullar. I första nedförsbacken ramlade jag när jag försökte ploga ner eftersom det inte fanns några spår alls och spillde blåbärssoppa över hela mig och tappade bullen så det blev ingen mat där heller. =(
Efter att ha insett att jag inte kunde komma uppför en enda backe eftersom det hade blivit plusgrader och jag hade bakhalt var jag tvungen att stanna och valla om. Jag drog mig för detta tidigare eftersom det skulle ta tid att få av sig stavar och handskar och fram med vallan, tid som jag inte hade men nu hade jag inte längre något val. Jag lyckades smeta ut lite valla och gav mig iväg med något bättre fäste, tyvärr försvann glidet så jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel.
Jag kämpade vidare och rörde mig obefintligt framåt, åkte om några stycken som hade gett upp helt och hittade någon som höll samma takt som mig. En av de hade klarat Vasaloppet alla åren 2000-2006 men han hade aldrig varit med om sådana exceptionellt dåliga förhållanden som detta året så det var helt enkelt otur för mig.
Längre kom jag inte, när vi kom till kontrollen hade de plockat ner den och maten var borta men de lyckades hitta lita kall blåbärssoppa till oss i alla fall. Vi fick också tillåtelse att fortsätta åka en kontroll till men då kunde de inte garantera någon transport tillbaka till Mora så det var väl inte riktigt lockande. Jag kan väl inte påstå att jag var sugen på att åka vidare ändå, åkningen den dagen toppar faktiskt listan över det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv!! hoppas man glömmer bort det snart, någon som är sugen på att köpa ett par skidor...? =)
Detta året var jag vid startfållan innan 5 på morgonen för att komma först i mitt startled. När de öppnade kl 6 så rusade alla in och tog en plats men jag lyckades faktiskt hamna först i sista startled ändå vilket jag trodde skulle spara mig en massa tid, ack så fel jag hade.
Efter ungefär 1 km så är där ju en jättebacke där det tar totalstopp, man kan välja höger om en dunge eller vänster, jag valde vänster, det stod helt stilla, de som var bakom mig började lämna kön och byta men jag tänkte att har jag nu ställt mig i denna kön ska jag minsann stå kvar. Efter en lång tid när jag tittade bak och insåg att jag nu inte hade en enda person bakom mig och alltså var sist igen bestämde jag mig för att byta till det högra.
Det flöt på rätt bra där men när backarna gick ihop tog det tvärstopp igen. Folk hade vallat fel och hade bakhalt och ingen kom någonstans. Det var många som gav upp och tog av sig skidorna och gick upp istället, detta är strängt förbjudet och kan leda till diskvalificering men de verkade klara sig. När 1000 personer gör det är det svårt att diska alla, p.g.a detta bromsade de upp oss andra ytterligare. Själv skulle jag aldrig sjunka så långt, då kan man ju lika gärna skejta i spåret eller ta bilen mellan kontrollerna, fusk är alltid fusk.
Ännu en utmaning var att komma uppför backen med utrustningen i behåll vilket inte är en självklarhet så som folk ramlade på en och trampade på skidor och stavar, det var verkligen djungels lag som gällde där, skidspetsar bröts, stavar knäcktes, helt kaos. Det var fruktansvärt jobbigt att stå och hålla emot med stavarna hela tiden för att inte ramla bakåt.
När jag äntligen kommit uppför backen och passerade "vägövergången" var kl 10.00, då hade jag kommit 3 km och hade alltså 8 km till första kontrollen som stängde om 30 minuter. Det kändes rätt tight eftersom jag aldrig åkt så snabbt i hela mitt liv men det var bara att bita ihop och åka för kung och fosterland. För att försämra möjligheterna fanns det inte en tillstymmelse till spår vilket gjorde att skidorna gled ut åt sidorna hela tiden och det var enbart stakning som gällde. Lite kul att nämna är ju att en kompis som startade samtidigt som mig hade passerat första kontrollen innan jag kommit uppför första backen, det gäller att ha flyt där...
Vid första kontrollen, Smågan, bestämde de sig för att hålla öppet längre eftersom de inte hade resurser att transportera åkarna därifrån. Normalt brukar det vara en handfull människor som inte klarar spärrtiden där, denna gången hade jag över 1000 personer bakom mig. Min medelhastighet ill första kontrollen var 3.89 km/h vilket är kryphastighet ungefär...=)
Efter att jag fått lite energidryck i mig bestämde jag för att satsa allt jag hade för att nå nästa kontroll vilket kändes riktigt tight med tanke på att jag redan var försenad med 10 minuter och lyckades komma förbi den precis innan de stängde, de drog snöret precis bakom mig. Jag var tvungen att lämna kontrollen snarast berättade funktionärerna så jag fick en mugg blåbärssoppa i handen och 2 bullar. I första nedförsbacken ramlade jag när jag försökte ploga ner eftersom det inte fanns några spår alls och spillde blåbärssoppa över hela mig och tappade bullen så det blev ingen mat där heller. =(
Efter att ha insett att jag inte kunde komma uppför en enda backe eftersom det hade blivit plusgrader och jag hade bakhalt var jag tvungen att stanna och valla om. Jag drog mig för detta tidigare eftersom det skulle ta tid att få av sig stavar och handskar och fram med vallan, tid som jag inte hade men nu hade jag inte längre något val. Jag lyckades smeta ut lite valla och gav mig iväg med något bättre fäste, tyvärr försvann glidet så jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel.
Jag kämpade vidare och rörde mig obefintligt framåt, åkte om några stycken som hade gett upp helt och hittade någon som höll samma takt som mig. En av de hade klarat Vasaloppet alla åren 2000-2006 men han hade aldrig varit med om sådana exceptionellt dåliga förhållanden som detta året så det var helt enkelt otur för mig.
Längre kom jag inte, när vi kom till kontrollen hade de plockat ner den och maten var borta men de lyckades hitta lita kall blåbärssoppa till oss i alla fall. Vi fick också tillåtelse att fortsätta åka en kontroll till men då kunde de inte garantera någon transport tillbaka till Mora så det var väl inte riktigt lockande. Jag kan väl inte påstå att jag var sugen på att åka vidare ändå, åkningen den dagen toppar faktiskt listan över det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv!! hoppas man glömmer bort det snart, någon som är sugen på att köpa ett par skidor...? =)
torsdag 28 februari 2008
Startnummer
Nu är det bara att heja på mig och skicka upp-piggande SMS för att få mig att kämpa hårdare.
11103 är mitt startnummer och jag åker för Brännans IF.
Det går att följa mig på http://www.resultat.vasaloppet.se/VasaMaps/?lang=sv
Banan ser ut så här:
11103 är mitt startnummer och jag åker för Brännans IF.
Det går att följa mig på http://www.resultat.vasaloppet.se/VasaMaps/?lang=sv
Banan ser ut så här:
tisdag 26 februari 2008
Vasaloppet 2007 - What NOT to do
Nu när det börjar dra ihop sig kan det vara bra att titta i backspegeln och se vad som gick fel förra året för jag åkte faktiskt Vasaloppet då...eller jag startade i alla fall. Ni som känner mig har ju redan hört alla ursäkterna flera gånger men här kommer de igen =)
Jag bodde i Mora, trodde inte det skulle spela så stor roll för det är många som gör det men att ta bussen halv5 gjorde att vi fick gå upp 03:15 för att försöka få i sig lite mat. Gjorde mackor med som jag hade tänkt äta innan starten gick kl 8.
Hämtade nummerlappen samma dag i Sälen trodde jag var ett smart drag med, dit ska man ju ändå, att sen bussen kom in efter 7 och det var 2 km enkel väg till tältet där man hämtade de och 15000 personer ivägen som man försökte springa mellan. Man ska dessutom fylla i en massa lappar, fästa nummerlappar och chips på rätt ställe(det var de som inte läste igenom infon, missade att sätta chipet på rätt ställe och fick en ogiltig start, eller ingen starttid alls faktiskt).
Inte kunna valla, jag lämnade in skidorna för vallning dagen innan vid den officiella vallningshjälpen som kostade 500 kr. Tyvärr vallade de fel, eller de vallade efter det vädret och föret de trodde det skulle bli men det blev inte så. Resultatet var att jag hade varken fäste eller glid. Detta drabbade ju ganska många men de mer rutinerade hade valla med sig och kunde valla om direkt när de insåg det.
Komma i tid, efter att jag tagit bussen och hämtat nummerlappen var det så bråtom så att jag kom in i startfållan 5 minuter innan starten gick. Då hade jag dessutom glömt skidorna under all stressen och fick springa tillbaka till mina grejer och hämta de. Jag var den allra sista startande faktiskt, det är ju en bedrift i sig nästan =) Det var extremt dåliga spår med det året och eftersom jag startade sist var de helt borta när jag väl kom till de...=( Maten hann jag inte få i mig heller.
Fylla på vatten innan, det ser inte så långt ut till första kontrollen men det kan vara bra att ha något att dricka innan, speciellt om man stressar fram o tillbaka innan starten och det inte finns någonstans att fylla på vatten.
Att jag sen inte hade tränat något eller bara provat skidorna i affären innan hjälpte ju säkert till med men det var mycket otur som spelade in tycker jag =)
Summerar man allt detta så blir det ju en hel del. Efter att ha åkt 2 km och precis passerat startlinjen var jag fortfarande vid gott mod. I den stora backen som följde förvann det dock snabbt när det sket det sig totalt. Alla hade bakhalt och vi blev stående mitt i backen lääänge. Jag kommer ihåg att jag tittade på klockan 9.35, strax efter det kom 88km skylten, alltså hade jag åkt mindre än 2 km på 90 minuter, hade man kunnat krypa snabbare....
När jag väl kom till andra kontrollen hade snöret gått och tiden var ute så jag fick se mig misslyckad tillsammans med 1000tals andra vasaloppsaspiranter. Dock var jag rätt nöjd att jag slapp ta beslutet själv om jag ville fortsätta eller inte för det var ingen kul dag.
Nej detta året ska jag komma tidigt till starten, hämta nummerlappen kvällen innan, fylla på vattenflasken, ta med egen valla och jag har ju faktiskt tränat en del och lärt mig åka skidor denna gången, får hoppas att det räcker =)
Jag bodde i Mora, trodde inte det skulle spela så stor roll för det är många som gör det men att ta bussen halv5 gjorde att vi fick gå upp 03:15 för att försöka få i sig lite mat. Gjorde mackor med som jag hade tänkt äta innan starten gick kl 8.
Hämtade nummerlappen samma dag i Sälen trodde jag var ett smart drag med, dit ska man ju ändå, att sen bussen kom in efter 7 och det var 2 km enkel väg till tältet där man hämtade de och 15000 personer ivägen som man försökte springa mellan. Man ska dessutom fylla i en massa lappar, fästa nummerlappar och chips på rätt ställe(det var de som inte läste igenom infon, missade att sätta chipet på rätt ställe och fick en ogiltig start, eller ingen starttid alls faktiskt).
Inte kunna valla, jag lämnade in skidorna för vallning dagen innan vid den officiella vallningshjälpen som kostade 500 kr. Tyvärr vallade de fel, eller de vallade efter det vädret och föret de trodde det skulle bli men det blev inte så. Resultatet var att jag hade varken fäste eller glid. Detta drabbade ju ganska många men de mer rutinerade hade valla med sig och kunde valla om direkt när de insåg det.
Komma i tid, efter att jag tagit bussen och hämtat nummerlappen var det så bråtom så att jag kom in i startfållan 5 minuter innan starten gick. Då hade jag dessutom glömt skidorna under all stressen och fick springa tillbaka till mina grejer och hämta de. Jag var den allra sista startande faktiskt, det är ju en bedrift i sig nästan =) Det var extremt dåliga spår med det året och eftersom jag startade sist var de helt borta när jag väl kom till de...=( Maten hann jag inte få i mig heller.
Fylla på vatten innan, det ser inte så långt ut till första kontrollen men det kan vara bra att ha något att dricka innan, speciellt om man stressar fram o tillbaka innan starten och det inte finns någonstans att fylla på vatten.
Att jag sen inte hade tränat något eller bara provat skidorna i affären innan hjälpte ju säkert till med men det var mycket otur som spelade in tycker jag =)
Summerar man allt detta så blir det ju en hel del. Efter att ha åkt 2 km och precis passerat startlinjen var jag fortfarande vid gott mod. I den stora backen som följde förvann det dock snabbt när det sket det sig totalt. Alla hade bakhalt och vi blev stående mitt i backen lääänge. Jag kommer ihåg att jag tittade på klockan 9.35, strax efter det kom 88km skylten, alltså hade jag åkt mindre än 2 km på 90 minuter, hade man kunnat krypa snabbare....
När jag väl kom till andra kontrollen hade snöret gått och tiden var ute så jag fick se mig misslyckad tillsammans med 1000tals andra vasaloppsaspiranter. Dock var jag rätt nöjd att jag slapp ta beslutet själv om jag ville fortsätta eller inte för det var ingen kul dag.
Nej detta året ska jag komma tidigt till starten, hämta nummerlappen kvällen innan, fylla på vattenflasken, ta med egen valla och jag har ju faktiskt tränat en del och lärt mig åka skidor denna gången, får hoppas att det räcker =)
måndag 25 februari 2008
Alkohol och träning
Alkohol och träning är ingen bra kombination fick jag erfara under helgen. Hade planerat att springa ett lite längre pass och ta ut mig för att sen gå över till kolhydrattömning och sen göra en kolhydratladdning.
Helt oplanerat hamnade jag på fest på lördagkvällen istället och det blev mycket mer att dricka och mycket senare än vad jag tänkt mig men kul hade jag i alla fall!
När jag vaknade någon gång på eftemiddagen så var det inte läge att springa utan jag sparar det till nästa dag istället. Bestämde mig för att skippa kolhydrattömingen med, har läst en del om det och det kan slå helt fel om man inte är van vid det. Immunsystemet kan bli nedsatt och det sista man vill nu är ju att drabbas av en rejäl förkylning...
Igår gick ju som bekant öppet spår så jag satt och följde lite slumpmässiga åkare, mest för att de hur kul det är att titta på en karta med namn och siffror bara men även för att se var i tiden de ligger och hur långt de kommer.
Jag lägger upp en länk till sidan när det närmar sig tillsammans med mitt startnummer!
Helt oplanerat hamnade jag på fest på lördagkvällen istället och det blev mycket mer att dricka och mycket senare än vad jag tänkt mig men kul hade jag i alla fall!
När jag vaknade någon gång på eftemiddagen så var det inte läge att springa utan jag sparar det till nästa dag istället. Bestämde mig för att skippa kolhydrattömingen med, har läst en del om det och det kan slå helt fel om man inte är van vid det. Immunsystemet kan bli nedsatt och det sista man vill nu är ju att drabbas av en rejäl förkylning...
Igår gick ju som bekant öppet spår så jag satt och följde lite slumpmässiga åkare, mest för att de hur kul det är att titta på en karta med namn och siffror bara men även för att se var i tiden de ligger och hur långt de kommer.
Jag lägger upp en länk till sidan när det närmar sig tillsammans med mitt startnummer!
fredag 22 februari 2008
Springa i regnet är härligt
Springa i regnet är härligt, förstår inte folk som tycker det är bättre att vänta till det slutat regna. När det är så kort tid man är ute och springer så gör det inget om man blir lite blöt, svettig blir man ju i vilket fall som helst. Sprang en ny runda inne i stan och runt lite i Pildammsparken, testade även på 1km spåret i parken där man kan köra intervaller. Nu sprang jag i ungefär samma tempo hela tiden, lite ökar man ju omedvetet när det är tidtagning men jag hade mycket kvar att ge. 5 minuter och 10 sekunder tog det att springa ett varv i alla fall.
Än en gång känns det som att jag har satt lite för tuffa mål, 10 km på 50 minuter är inte så enkelt som det låter.Tänkte ta en runda till i helgen sen så får det vara nog med träning, ska vila upp mig inför VL. Den totala sträckan blev ungefär 9 km men eftersom det var en massa rödljus och trafik att ta hänsyn till så tog det ändå nästan en timme.
Har börjat få problem med foten med när jag springer längre rundor, allt över 30 minuter. Vet inte om det bara är på asfalt eller även på grus och gräs. Ska undersöka det, skorna är kanske för dåliga blir nog en tur till Löplabbet snart, vet ju hur lång tid det kan ta att läka om man skulle skada sig.
Funderar på att köpa en ny pulsmätare med inbyggd GPS så man ser hur långt och hur snabbt man springer vid olika tidpunkter. Tidigare har det känts orimligt att köpa då den kostar över 3000 men i USA säljs de för under 150 dollar.Det är en Garmin Forerunner 305 jag tittat på och kan man få den för 1000 kr så är det klart värt det. Min "gamla" Polar RS100 känns inte lika lockande längre. Jag tror Polar har en ny pulsmätare med GPS också, får kolla upp och läsa recensioner om de sen. Vet att de första som kom ut på marknaden hade problem när det blev höga byggnader i närheten eller i skogen och jag springer ju ingen annanstans så det känns väl inte sådär jättelockande...
Än en gång känns det som att jag har satt lite för tuffa mål, 10 km på 50 minuter är inte så enkelt som det låter.Tänkte ta en runda till i helgen sen så får det vara nog med träning, ska vila upp mig inför VL. Den totala sträckan blev ungefär 9 km men eftersom det var en massa rödljus och trafik att ta hänsyn till så tog det ändå nästan en timme.
Har börjat få problem med foten med när jag springer längre rundor, allt över 30 minuter. Vet inte om det bara är på asfalt eller även på grus och gräs. Ska undersöka det, skorna är kanske för dåliga blir nog en tur till Löplabbet snart, vet ju hur lång tid det kan ta att läka om man skulle skada sig.
Funderar på att köpa en ny pulsmätare med inbyggd GPS så man ser hur långt och hur snabbt man springer vid olika tidpunkter. Tidigare har det känts orimligt att köpa då den kostar över 3000 men i USA säljs de för under 150 dollar.Det är en Garmin Forerunner 305 jag tittat på och kan man få den för 1000 kr så är det klart värt det. Min "gamla" Polar RS100 känns inte lika lockande längre. Jag tror Polar har en ny pulsmätare med GPS också, får kolla upp och läsa recensioner om de sen. Vet att de första som kom ut på marknaden hade problem när det blev höga byggnader i närheten eller i skogen och jag springer ju ingen annanstans så det känns väl inte sådär jättelockande...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)