Då har jag bestämt mig, efter att vätternrundan är avklarad ha rjag ju klarat av 25% av en svensk klassiker och kommer fortsätta med de andra grenarna.
Nästa tävling på scemat är Vansbrosimningen och det är den jag är mest orolig för med, har aldrig varit speciellt duktig på att simma och har aldrig simmat längre än 75o meter somjag gjorde för 2 månader sen på badhuset. Problemet är att det går inte att stanna och vila helle rom man skull råka bli trött utan man måste verkligen simma hela sträckan. Jag är iofs orolig över skidåkningen med med alla snören som man måste passera i tid men de tkommer att bli Engelbrektsloppet eller öppet spår om jag klarat av resten av grenarna, Vasaloppet är alldeles för riskfyllt med ett lotteri i första uppförsbacken.
Sagt och gjort, då var det bara att bege sig till affären och köpa en våtdräkt och simglasögon. Clas Ohlson visade sig ha allting till en billig peng, totalt 400 kr, det var längesen sportutrustning var så billig för mig...=)
Jag fick med mig en kompis med och vi begav oss till Sibbarp i Malmö för att prova våra nyinköpta våtdräkter. Fick ett tips att simma där eftersom där är 8 bryggor med 50 meter mellan varje så man kan lätt se hur långt man kommit.
Kändes riktigt bra, simmade 1000 meter totalt vilket är nytt rekord igen...sätter nya rekord varje dag numera känns det som =)
JAg måste bara lära mig att inte spänna nacken så mycket, försökte gå ner med huvudet i vattnet emellanåt för att slappna av i nackmusklerna och då gick det genast bättre. Bäst gick det när jag la ner hela huvudet i vattnet som när man snorklar och bara simma där men man måste upp och andas emellanåt ändå...=)
Det var rikitgt skönt för självförtroendet i alla fall, mycket träning återstår, är 3 1/2 vecka till loppet så det kan nog gå vägen. Det enda jag är orolig för nu är att det är motströms sista km i älven....
torsdag 19 juni 2008
onsdag 18 juni 2008
Vättern runt del 3
Efter Jönköping började man känna att man cyklat några timmar, det var fortfarande trevligt men man såg nu hur långt det var man skulle. Snacket mellan oss blev mindre och mindre och alla gick in i sitt eget race.
Under en uppförsbacke var det en person som försökte köraom mig på insidan! Jag låg nästan längst ut på högra sidan och det var cyklister och bilar på andra sidan mig men om skulle han. Han lyckades dessutom köra på mig och vi höll båda på att tappa balansen där, jag var mäkta irriterad och skrev j**a idiot till honom, hade vi ramlat hade jag sprungit dit och gett honom en käftsmäll så han får känna att han gjort fel så han tänkte sig för nästa gång, han satte ju faktiskt mitt liv på spel där, kunde mycket väl vinglat till och ramlat framför en av bilarna....Normalt sett ska det mycket till för att jag ska bli så förbannad men detta kändes helt befogat.
Ett par mil senare började jag få ont i vänstra knät och drog ner farten lite, smärtan blev intensivare och jag började trampa med med höger än vänster ben. När jag kom till kontrollen i Hjo skulle jag gå ner för en trappa för att äta den goda lasagnen som det bjöds på där och mitt ben bara vek sig och jag ramlade. Som tur var fick jag tag i ett räcke men det märktes ju att något inte var riktigt bra. Jag gick till sjukvårdstältet där de masserade mig och gav mig liniment. Först var jag rädd att de skulle försöka få mig att bryta p.g.a jag satte knät på spel men de var av inställningen att det är nu vi ska göra vårt jobb och se till att du kan fortsätta en kontroll till. Jag fick ju frågan om jag stretchat ordentligt vid varje depåstopp...stretchat ehh ska man inte göra det efter träningen....=)
Jag lyckades fortsätta till nästa kontroll som var vid 21 mil i Karlsborg till nästa sjukvårdstält. På denna tiden hade båda knäna börjat strula och jag havde väldigt ont men nu var det "bara" 9 mil kvar. Efter att ha stretchat, fått massage , liniment och en stödstrumpa kunde jag fortsätta ännu en kontroll. Stannade och stretchade där med och sa till mina vänner at tlämna mig jag bara sinkade de. När jag skulle sätta mig på cykeln igen och trycka fast skorna i pedalerna gick de tinte längre, jag hade så ont att jag inte kunde lägga något tryck alls neråt. På något sätt lyckades jag komma fast men jag var osäker på om jag skulle lyckas igen och ville inte ta risken att stanna igen. Alltså var jag tvungen att cykla de sista 7 milen helt utan stopp, dessutom kunde jag inte trampa neråt alls nu och då är det svårt att cykla, som tur var kunde jag fortfarande dra uppåt så framåt rörde jag mig, dock inte så snabbt.
JAg var så jäkla förbannad på mina knän och smärtan men jag skulle ta mig i mål, 7 mil är ju ingenting jämfört med sträckan jag hade tillryggalagt redan. Sista biten var dessutom den mest kuperade, det var den ena uppförsbacken efter den andra, på något lustigt sätt lyckades jag fortfarande cykla om folk i uppförsbackarna helt utan att kunna trampa neråt på pedalerna. Man märkte ju verkligen att de flesta var riktigt slitna nu. Jag had elite vatten i en flaska kvar och hittade en energikicks gel i fickan som jag tog. Var hungrig och törstig men jag vågade som sagt inte stanna. De sista milen satt det folk och hejade och klappade och det räckte för att man skulle få den lilla energi som krävdes, hela vägen in i mål.
Det var en fantastisk känsla att rulla in över mållinjen längs vägen som var knatad av flera 1000 åskådare som applåderade, inte bara för mig då, veta att man lyckats klara av världens största cykellopp trots alla problem, smärtor och motivationsbrister, men jag fixade det, fick en medalj som bevisade det t.o.m!
Loppet delade jag in i 3 sinnesstämningar, de första 10 milen var allt kul, det här kan jag göra varje år o.s.v.
Nästa 10 mil började man bli rätt så less, ont, tråkigt.
De sista 10 milen, Varför gör jag det här, varför varför, hata cyklar, ska sälja cykeln direkt efteråt...
Jag mötte mina kompisar vid mållinjen och vi gick och tog en öl och firade segern, ingen var speciellt intresserad av att prata cykling eller att prata överhuvudtaget faktiskt, men att bara sitta ner och inte behöva trampa var en belöning så det räckte!
Under en uppförsbacke var det en person som försökte köraom mig på insidan! Jag låg nästan längst ut på högra sidan och det var cyklister och bilar på andra sidan mig men om skulle han. Han lyckades dessutom köra på mig och vi höll båda på att tappa balansen där, jag var mäkta irriterad och skrev j**a idiot till honom, hade vi ramlat hade jag sprungit dit och gett honom en käftsmäll så han får känna att han gjort fel så han tänkte sig för nästa gång, han satte ju faktiskt mitt liv på spel där, kunde mycket väl vinglat till och ramlat framför en av bilarna....Normalt sett ska det mycket till för att jag ska bli så förbannad men detta kändes helt befogat.
Ett par mil senare började jag få ont i vänstra knät och drog ner farten lite, smärtan blev intensivare och jag började trampa med med höger än vänster ben. När jag kom till kontrollen i Hjo skulle jag gå ner för en trappa för att äta den goda lasagnen som det bjöds på där och mitt ben bara vek sig och jag ramlade. Som tur var fick jag tag i ett räcke men det märktes ju att något inte var riktigt bra. Jag gick till sjukvårdstältet där de masserade mig och gav mig liniment. Först var jag rädd att de skulle försöka få mig att bryta p.g.a jag satte knät på spel men de var av inställningen att det är nu vi ska göra vårt jobb och se till att du kan fortsätta en kontroll till. Jag fick ju frågan om jag stretchat ordentligt vid varje depåstopp...stretchat ehh ska man inte göra det efter träningen....=)
Jag lyckades fortsätta till nästa kontroll som var vid 21 mil i Karlsborg till nästa sjukvårdstält. På denna tiden hade båda knäna börjat strula och jag havde väldigt ont men nu var det "bara" 9 mil kvar. Efter att ha stretchat, fått massage , liniment och en stödstrumpa kunde jag fortsätta ännu en kontroll. Stannade och stretchade där med och sa till mina vänner at tlämna mig jag bara sinkade de. När jag skulle sätta mig på cykeln igen och trycka fast skorna i pedalerna gick de tinte längre, jag hade så ont att jag inte kunde lägga något tryck alls neråt. På något sätt lyckades jag komma fast men jag var osäker på om jag skulle lyckas igen och ville inte ta risken att stanna igen. Alltså var jag tvungen att cykla de sista 7 milen helt utan stopp, dessutom kunde jag inte trampa neråt alls nu och då är det svårt att cykla, som tur var kunde jag fortfarande dra uppåt så framåt rörde jag mig, dock inte så snabbt.
JAg var så jäkla förbannad på mina knän och smärtan men jag skulle ta mig i mål, 7 mil är ju ingenting jämfört med sträckan jag hade tillryggalagt redan. Sista biten var dessutom den mest kuperade, det var den ena uppförsbacken efter den andra, på något lustigt sätt lyckades jag fortfarande cykla om folk i uppförsbackarna helt utan att kunna trampa neråt på pedalerna. Man märkte ju verkligen att de flesta var riktigt slitna nu. Jag had elite vatten i en flaska kvar och hittade en energikicks gel i fickan som jag tog. Var hungrig och törstig men jag vågade som sagt inte stanna. De sista milen satt det folk och hejade och klappade och det räckte för att man skulle få den lilla energi som krävdes, hela vägen in i mål.
Det var en fantastisk känsla att rulla in över mållinjen längs vägen som var knatad av flera 1000 åskådare som applåderade, inte bara för mig då, veta att man lyckats klara av världens största cykellopp trots alla problem, smärtor och motivationsbrister, men jag fixade det, fick en medalj som bevisade det t.o.m!
Loppet delade jag in i 3 sinnesstämningar, de första 10 milen var allt kul, det här kan jag göra varje år o.s.v.
Nästa 10 mil började man bli rätt så less, ont, tråkigt.
De sista 10 milen, Varför gör jag det här, varför varför, hata cyklar, ska sälja cykeln direkt efteråt...
Jag mötte mina kompisar vid mållinjen och vi gick och tog en öl och firade segern, ingen var speciellt intresserad av att prata cykling eller att prata överhuvudtaget faktiskt, men att bara sitta ner och inte behöva trampa var en belöning så det räckte!
söndag 15 juni 2008
Vättern runt del 2
Den första biten var så trevlig, var väldigt positiv till allt, fantastisk upplevelse att se så många cyklister i mörkret, riktig häftig upplevelse måste jag säga. Det var ju en och annan lampa med så man såg Vättern och hur ytan glimmade i mörkret. Det här tänkte jag att man kunde göra till tradition varje år så trevligt det var, då hade jag inte kommit första milen ens...
Eftersom det var helt mörkt så kunde jag inte se min cykeldator och veta hur snabbt vi cyklade men efter att ha hamnat i en klunga som gick hyfsat snabbt i fick jag reda på aatt de cyklade i 35 km/h alltså mycket snabbare än mitt normala tempo. Inann va rju 30 snabbt och snittade kanske på 27 så det här tempot skulle nog inte vara så länge. Vi släppte de och hittade en lite lugnare klunga där de låg i 27 km/h lyckades jag se när vi passerade en lampa.
Det här med klungkörning var relativt nytt för oss alla 3, man ska ju ligga väldigt tätt bakom varandra, max 50 cm för att inte få vinden själv. Som tur var låg jag inte precis bakom vilket räddade mig när han körde in i cyklisten framför. Rent instinktivt försökte jag fotbromsa, efter att ha haft fotbromsade cyklar hela livet men det gick inte så bra, jag lyckades göra en undanmanöver och missade den fallna cyklisten med 5 cm till godo. Hade jag kraschat där hade racet troligtvis varit över för min del eftersom jag hade en hel hög med cyklister bakom mig och det inte fanns någon annanstans att ta vägen. Vill inte ens fundera över vad som kunnat hända, jag tittade bakåt och såg att han reste på sig i alla fall och någon annan stannade där så jag fortsatte.
Redan 1 mil senare höll nästa olycka på att hända när killen framför mig tappade sin vattenflaska , som tur var studsade den bort men hade jag kört på den hade det blivit en riktig praktvurpa...Man hann börja fundera på hur farlig den här sporten är, med 1 olycka och ett tillbud innan de första 5 milen, vad kan mer hända?
Strax därefter dök första depån upp där det bjöds på bullar, blåbärssoppa, saltgurka och honungsvatten. Träffade på en annan kollega där med som slog föle med oss därifrån eftersom han cyklade ensam. Det var väldigt skönt att gå av cykel med fastän vi "bara" cyklat 5 mil. Det blev väl en 10-15 minuters total stopptid och när det var dags att cykla vidare hade det ljusnat så pass mycket att man kunde släcka lamporna.
Resten av biten, ner till Jönköping gick smärtfritt, någon liten uppförsbacke men inga större problem. I jönköping hade de denna natten världens största korvkiosk inne i Elmia hallen där vi kunde äta oss mätta. När vi var där tittade jag på klockan och den visade då 6, härlig frukost det där =)
Vättern runt del 1
Då var det då äntligen? dags för den stora utmaningen, att cykla 30 mil runt vättern. Vi körde upp under fredag efterlunch så man han jobba några timmar ändå. Logistiken var löst genom att vi tog min bil och bodde hos min kollegas bror i Motala, kunde inte varit bättre löst faktiskt.
Väl i Motala så infann sig en viss stress, var orolig för belysning, reflexer, var startplatsen låg m.m. Efter att ha hämtat nummerlappen och köpt lampor så blev jag osäker på om lampan räckte som reflex med så jag frågade en funktionär som gick och frågade några andra och gav mig svaret att de vill gärna att man har det men om amn inte har det så går det nog bra ändå....
Problemet var inte att jag var för snål för att köpa reflexer utan att jag hade ingenstans att fästa de riktigt...Till sist struntade jag i det och försökte tejpa fast lamporna direkt på cykeln eftersom hållaren inte gick att fästa någonstans p.g.a mitt tejpade styre.
Ett annat osäkerhetsmoment var klädseln och vädret, vad och hur mycket? Enligt vädertjänsten på yr.no skulle det regna lite i Jönköping men enligt min meterologkompis skulle det troligtvis inte regna, kanske någon enstaka skur men troligtvis inte. Om man blir blöt efter 10 mil är det rätt jobbigt. Hade köpt på mig ett par skovärmare på biltema som även skyddade mot väta samt tagit med mig ett par extra handskar att ha utanpå cykelhandskarna av samma anledning.
Vaselin hade man fått tips om med så det var väl inget att förlora på att prova det, inget man brukar smörja in sig med men med facit i hand var det helt rätt beslut =)
Eftersom min start var 01.34 tänkte jag att det skulle gå att sova någon timme inann start, förberedde så mycket som möjligt och gick o la mig strax efter 10.
12.15 ringde alarmet så jag kan teoretiskt ha lyckats få 2 timmars sömn, kände mig inte direkt cykelsugen när jag tittade ut, det hade i alla fall slutat regna! Klädde på mig cykelutrustningen och gick ner för att äta lite frukost, eller vad man äter kl 12 på natten. Hade 2 kompisar till som sov där som inte heller hittade i Motala så vi cyklade iväg ner till starten, lite nervösa och osäkra på vad som väntade oss där.
Väl vid starten hade de ljuskontroll, ingen av oss hade reflexer så vi tände lamporna och gick väldigt snabbt igenom kontrollen sen kändes det som att det var dags direkt, nedräkningen började och vi gav oss iväg tillsammans med 70 andra glada hoppfulla cyklister i vår grupp!
Väl i Motala så infann sig en viss stress, var orolig för belysning, reflexer, var startplatsen låg m.m. Efter att ha hämtat nummerlappen och köpt lampor så blev jag osäker på om lampan räckte som reflex med så jag frågade en funktionär som gick och frågade några andra och gav mig svaret att de vill gärna att man har det men om amn inte har det så går det nog bra ändå....
Problemet var inte att jag var för snål för att köpa reflexer utan att jag hade ingenstans att fästa de riktigt...Till sist struntade jag i det och försökte tejpa fast lamporna direkt på cykeln eftersom hållaren inte gick att fästa någonstans p.g.a mitt tejpade styre.
Ett annat osäkerhetsmoment var klädseln och vädret, vad och hur mycket? Enligt vädertjänsten på yr.no skulle det regna lite i Jönköping men enligt min meterologkompis skulle det troligtvis inte regna, kanske någon enstaka skur men troligtvis inte. Om man blir blöt efter 10 mil är det rätt jobbigt. Hade köpt på mig ett par skovärmare på biltema som även skyddade mot väta samt tagit med mig ett par extra handskar att ha utanpå cykelhandskarna av samma anledning.
Vaselin hade man fått tips om med så det var väl inget att förlora på att prova det, inget man brukar smörja in sig med men med facit i hand var det helt rätt beslut =)
Eftersom min start var 01.34 tänkte jag att det skulle gå att sova någon timme inann start, förberedde så mycket som möjligt och gick o la mig strax efter 10.
12.15 ringde alarmet så jag kan teoretiskt ha lyckats få 2 timmars sömn, kände mig inte direkt cykelsugen när jag tittade ut, det hade i alla fall slutat regna! Klädde på mig cykelutrustningen och gick ner för att äta lite frukost, eller vad man äter kl 12 på natten. Hade 2 kompisar till som sov där som inte heller hittade i Motala så vi cyklade iväg ner till starten, lite nervösa och osäkra på vad som väntade oss där.
Väl vid starten hade de ljuskontroll, ingen av oss hade reflexer så vi tände lamporna och gick väldigt snabbt igenom kontrollen sen kändes det som att det var dags direkt, nedräkningen började och vi gav oss iväg tillsammans med 70 andra glada hoppfulla cyklister i vår grupp!
tisdag 10 juni 2008
Vilodag
Det var som sagt tänkt att jag skulle vila tiden fram till vätternrundan men ett litet löppass kan man ju alltid lägga in. Hade en kollega som jag sprungit med förr så vi tog en runda i bokskogen direkt efter jobbet. Jag va rlite orolig eftersom jag fått ont i ryggen tidigare när jag sprungit men varit hos Naprapat sedan dess men det gick förvånansvärt bra. Det är väldig kuperad terräng där men lyckades hålla 5.30 tempo i 7 km utan att få problem med domnande fötter, håll, magknip eller ryggont.
Ska till naprapaten idag igen så vi får se vad ha säger denna gången!
Nu ska jag bara vila i alla fall =)
Ska till naprapaten idag igen så vi får se vad ha säger denna gången!
Nu ska jag bara vila i alla fall =)
måndag 9 juni 2008
Nyttt långpass
Jag tänkte vila veckan efter ringsjön runt men jag kände att jag ville vila innan vättern runt med så därför var jag tvungen att lägga in ett nytt långpass. Det blev en runda söderut, till Höllviken och sedan mot Trelleborg och Vellinge, totalt 8,2 mil. Kändes hur enkelt som helst, utrustningen funkade bra, jag fick inte ont någonstans, vädret var toppen och fåglarna kvittrade!
Då har man cyklat över 20 mil på en vecka, det får ändå räknas som rätt bra, totalt sett blev det "bara" ca 85 miL!
Då har man cyklat över 20 mil på en vecka, det får ändå räknas som rätt bra, totalt sett blev det "bara" ca 85 miL!
tisdag 3 juni 2008
Ringsjön runt
Satte nytt rekord under lördagen då ringsjön runt gick av stapeln, både i distans och hastighet. De första 9 milen gick på en snitthastighet av 29 km/h. Efter det var det bara uppåt och motvind så hastigheten drogs ner till 27 km/h. Ändå en fantastisk bra tid för mig vilket bådar gott för vättern rundan.
Det var tyvärr ingen speciellt kul runda att cykla, de första 6 milen var rätt ok förutom en bit längs E22an, efter det slutade de flesta så när de gick i mål hade man själv halva loppet kvar, lite knäckande faktiskt.
Det var väldigt blandat med nivåerna i detta lopp, fanns en hel del skolklasser som had euppmärksamheten på annat än sina medtrafikanter och jag såg 4 olyckor varav jag var inblandad i en själv men det slutade bra.
En annan person blev påkörd av en hästtransport på vägen med backspegeln. Hon saktade in efteråt och pratade med mig och berättade att hon kört på någon men int ekunde stanna. Till sist så stannade hon vid en gård och hon berättade att det var 2 cyklister som låg i bredd, hon tutade men de låg kvar och sen la hon sig på tutan, hon kunde inte bromsa menade hon på eftersom det var en häst i bilen så hon körde helt enklet på cyklisten!
Hon var uppenbart chockad och gav oss nummer till henne om cyklisten ville ha tag på henne men under tiden vi stod och pratade kom där en person i full fart cyklande, skrikande, svärande något om att hon inte borde ha körkort så vi räknade ut att det var han och att han klarade sig bra.
Resten av loppet flöt på utan större incidenter och inte fick jag onte någonstans heller, inte osm efter slottsrundan tex...som sagt det bådar gott =)
Det var tyvärr ingen speciellt kul runda att cykla, de första 6 milen var rätt ok förutom en bit längs E22an, efter det slutade de flesta så när de gick i mål hade man själv halva loppet kvar, lite knäckande faktiskt.
Det var väldigt blandat med nivåerna i detta lopp, fanns en hel del skolklasser som had euppmärksamheten på annat än sina medtrafikanter och jag såg 4 olyckor varav jag var inblandad i en själv men det slutade bra.
En annan person blev påkörd av en hästtransport på vägen med backspegeln. Hon saktade in efteråt och pratade med mig och berättade att hon kört på någon men int ekunde stanna. Till sist så stannade hon vid en gård och hon berättade att det var 2 cyklister som låg i bredd, hon tutade men de låg kvar och sen la hon sig på tutan, hon kunde inte bromsa menade hon på eftersom det var en häst i bilen så hon körde helt enklet på cyklisten!
Hon var uppenbart chockad och gav oss nummer till henne om cyklisten ville ha tag på henne men under tiden vi stod och pratade kom där en person i full fart cyklande, skrikande, svärande något om att hon inte borde ha körkort så vi räknade ut att det var han och att han klarade sig bra.
Resten av loppet flöt på utan större incidenter och inte fick jag onte någonstans heller, inte osm efter slottsrundan tex...som sagt det bådar gott =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)