Göteborgsvarvet 17 Maj

Då var det dags för mandomsprovet, eller något i den stilen. Min kollega som skulle köra upp hade drabbats av halsfluss så jag fick ta tåget upp med SJ event. Var rätt bra ändå, fick pastasallad och massage på vägen upp och rätt bekvämt att åka tåg.

Väl i gbg började man inse hur stort göteborgsvavet är för staden, det var folk överallt, bara på området fanns det 45000 motionärer men allting sköttes väldigt bra av organisatörerna.
Lyckades få i mig 2 rågbullar och 2 bananer samt dricka en massa vatten(sprang nog på toaletten 5 gånger) inan startskottet gick.

Tempot i början var väldigt lugnt, försökte att inte sicksacka alltför mycket för att komma framåt men ville inte springa för långsamt. Jag höll 5.30 tempo enligt min pulsklocka vilket jag var väldigt nöjd över. Precis innan första bron efter 4 km(tror det är Älvsborgsbron började då problemen. Jag fick väldigt ont i magen, krampaktigt, efter det så spred sig smärtan till ryggen och framför allt njurarna. Varje andetag jag drog kändes som knivar i bröstet, blev riktigt orolig över att jag höll på att få en hjärtattack eller något så jag var tvungen att stanna och gå lite och till sist släppte det.
Har ingen förklaring på vad det kan ha varit, 4 km har jag ju sprungit massa gånger så det var inte distansen eller hastigheten som påverkat, möjligtvis kost och dryck innan men det låter ändå konstigt. Jag lyckades komma igång med joggandet och koncentrerade mig på folket och omgivningen istället, för vilken folkfest det var, överallt stod folk i alla åldrar och hejade på oss, nästan varje km fanns det ett band som spelade , ibland en orkester ibland en hel scen med ordentliga ljudanläggningar. Vissa satt i solstolar och drack kalla öl och vinkade och hejade, från balkongerna stod folk och sjöng, mycket pensionärer faktiskt.

Efter ytterligare några km kom smärtan tilbaka igen och jag fick dra ner på tempot igen, bestämde mig för att stanna vid varje vattenkontroll, ungefär varannan km och gå i 30 sekunder och få i mig lite vätska. Så höll det på resten av loppet, fick gå uppför nästa bro med, vilket inte gick mycket långsammare än de som joggade där i snigelfart i och för sig men det kändes ändå surt att gå. Vid avenyn kom jag på ett knep eftersom det bara gjorde ont när jag andades in så försökte jag springa så långt som möjligt och bara andas ut, därefter tog jag ett litet litet andetag in och sprang vidare, när jag bara hade 4 km kvar så fanns det inte i min värld att bryta loppet, i mål skulle jag. Har aldrig känt mig så fräsch heller utan hade massa krafter kvar så hade jag inte haft ont hade jag kunnat springa mycket snabbare men nu fick jag ju dra ner på tempot en hel del.
Trots min låga hastighet sprang jag om väldigt mycket folk i slutet och la in en riktig spurt de sista 500 meterna. De sista 100 meterna var det faktiskt folk som gick, hur trött man än är så borde man i alla fall kunna jogga in i målet tycker jag!
Sluttiden blev 2:09, vilket inte är en fantastisk tid men jag får vara nöjd med att ha genomfört min första halvmara, första 10 km sprang jag på 57 minuter så hade jag hållt det tempot hade jag klarat mig under 2 timmar som var mitt yttersta mål. Som sagt så hade jag massa krafter kvar, för bara ett halvår sen hade jag nog ramlat ihop i en hög i målet men nu stannade jag inte ens, jag bara gick vidare och hämtade mina grejer , åt en banan och gick och duschade, inte ens andfådd så visst har träningen gett resultat!

Allt som allt en bra dag, hoppas bara jag aldrig får känna den smärtan igen, har redan bestämt mig att springa nästa år igen =)